Låt oss inte ta emot evangeliet förgäves

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta.” (1 Kor 15:1)

Han säger här att han hade predikat evangeliet för dem och de hade tagit emot det. Han tilltalar hela församlingen i Korint som en helhet. Ni står fasta i det, säger han. Det var alltså en gruppering inom församlingen som börjat vackla, inte församlingen som helhet. Och han förklarar att det är genom detta evangelium som de blir frälsta.

Det glada budskapet, evangelium, budskapet att Jesus Kristus dog för deras synder gav dem visshet om frälsningen. Genom detta budskap fick de del av det andliga och eviga livet. Och detta hade han förkunnat så att de tagit emot det.

Det var naturligtvis till stor glädje. Men han tillfogar en varning:

”Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.” (1 Kor 15:2)

Somliga vill göra det kristna budskapet till något självklart. ”Nu har vi hört evangelium, gå nu vidare till andra spännande saker”. Ungefär som om det är en lättsmält läxa som halkar ner i oss och som vi behåller som en självklarhet hela livet. Så, är det tyvärr inte.

Evangelium behöver upprepas för att vi inte ska glömma, ofta och inträngande. Han säger därför:

”Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.”

Om de inte håller fast vi orden, vid evangelium, så är det inte bara så att de inte kommer att bli frälsta. Det var helt förgäves att de någonsin kom till tro. Det var bortkastat. Det var som att tömma vatten i ett såll. Håller man inte kvar vattnet, så har man ingen glädje av det.

Man kan få tron och förlora den. Jesus talar om detta i sin liknelse om den fyrfaldiga sådden. Den onde kan rycka bort sådden i hjärtat, världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kan kväva den.

Ja, också religiös lagträldom kan förkväva evangelium. I sitt brev till församlingen i Galatien så uttrycker Paulus sin oro över att församlingen var så fixerad vid religiösa bruk som sabbater och andra stadgar. Han säger då:

”Jag är rädd att jag ansträngt mig förgäves bland er.” (Gal. 4:11)

Förgäves betyder: utan mening och utan mål, helt bortkastat. För att det inte ska bli förgäves påminner aposteln församlingen om det de en gång tog emot, evangelium, det glada budskapet.