”Gör
er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era
önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.”
(Fil 4: 6)
Bekymmer,
oro och stress är ett av västerlandets och vår tids största
problem. 75-90% av alla besök på psykiatrins öppna mottagningar
bottnar i stressrelaterade problem. Vi lever i en av världens
rikaste länder, men mår ändå dåligt för att vi är så oroade
och bekymrade. Någon sade att ”bekymmer
är otillfredsställelse med det förflutna, missnöje med det
nuvarande och brist på tillförsikt inför framtiden. Det är
otacksamhet för gårdagens välsignelser, likgiltighet för nuets
möjligheter och osäkerhet om morgondagens välmående.
”
Att
inte bekymra sig på ett kristet sätt betyder inte att sjunga;
”Que
se ra, se ra”, det som sker det sker. Ingen kristen har rätt att
strunta i sitt ansvar.
Att
inte bekymra sig betyder att befalla tillvaron i Guds händer och be
Gud att låta hans vilja ske genom oss. Det är att kasta sina
bekymmer på Herren. Det är att förtrösta på att det är Gud och
inte du och jag som är bär universum på sina axlar.
Någon
har sagt att oro är som att gunga gungstol. Man gör någonting, men
man kommer ingenstans, man bara far fram och tillbaka
Oro
är egentligen att misstro Gud. Om jag oroar mig har jag egentligen
sagt att problemet egentligen vilar i min hand fast Skriften säger:
”kasta
alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. ” (1 Petr.
5:7)
Oro
kan bara ha något positivt med sig när den leder till bön.
Paulus säger:
”Gör
er inga bekymmer för något utan
låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med
tacksägelse.”
(Fil. 4:6)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar