”Vad
jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har
gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs
fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur
kraft. Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men
åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.” (Gal 3: 17ff)
Han
kallar det ett testamente. Det betyder att man ärver något. Gud gav
Abraham många saker i arv. Men det viktigaste var löftet om
rättfärdighet, att alla folk skulle välsignas genom hans avkomma.
Han
förklarar att detta syftar på Kristus:
”Nu gavs
löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt
dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när
det talas om en enda: och åt din
Det
är en stor skillnad mellan lag och löfte. Somliga tänker sig att
Guds barn är man om man verkligen uppfyller Guds lag. Självklart
vill alla Guds barn lyda Guds vilja. Men man blir aldrig ett Guds
barn genom lagen och man förblir inte heller ett Guds barn genom
Guds lag.
Löftet
visar hur vi är beroende av Gud för frälsningen. Lagen visar hur
allt är beroende av människan. Löftet fokuserar på Guds gåva.
Lagens fokuserar på människans plikt. Löftet säger att vi får
tro att vi äger det Gud ger: hans rättfärdighet. Lagen kräver
fullkomlig lydnad.
Lagen
och löftet utesluter alltså varandra. Frälsningen kan bara vila på
ett löfte från Gud som vi tar emot i tro. Om vi kunde uppfylla
Guds lag skulle frälsningen också komma ur lagen Men eftersom vi
aldrig till evig tid förmår att uppfylla Guds bud, så måste
frälsningen vila på Guds löfte.
Abraham
trodde Gud på hans ord. Han litade inte på sitt eget omdöme, sitt
eget förnuft eller sin egen känsla. Därför tog han med sin son
till Moria berg fast han inte begrep varför Gud befallt honom det.
”Gud
kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.”
(1 Mos 22:8) sade han till Isak. Isak blev inte offrad. Men när
Kristus kom över tusen år senare, så ropar Johannes Döparen: ”Se
Guds lamm som tar bort världens synd!”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar