”Hör detta, ni som står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet, ni som säger:
"När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd,
och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd?
Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset
och förfalska vågen så att den visar orätt vikt. Då skall vi köpa de utblottade för pengar
och den fattige för ett par skor.
Och spillsäden skall vi då sälja som säd." (Amos 8: 4-6)
Ingen av oss som är samlade här är väl tjuvar och rövare? Jag tror inte det.
Om det skulle sägas om några:
”ni .. står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet” (Amos 8: 4)
Skulle vi då inte genast tänka på just tjuvar och rövare? Ändå säger Guds profet Amos inte dessa ord om människor som stryker omkring eller som struntar i samhällslagar och gott anseende.
Vi ska återkomma till dessa ord.
Låt mig först presentera profeten Amos. Denne outbildade herde fick kallelse direkt från Gud att träda upp som profet i Israel. Ändå var han inte ens från Israel utan från grannen sydriket. Han bodde i Tekoa som låg 16 kilmoter söder om Jerusalem.
När vi läser om den fattiges liv och de olyckliga i landet, så har man svårt att tänka sig att det skulle handla om profeten Amos tid. Han träder nämligen upp under kungarna Ussias, Judas kungs och Jerobeam II:s, nordrikets konungs tid. Man tror att han profeterade ungefär 760-750 f. Kr. Denna period var ekonomiskt sätt en av de mest gynnsamma perioderna i Gudsfolkets historia.
Det var fred, landet var stort och man drog hem stora skördar. Profeten talar om elfenbenshusen (Amos 3:15; 5:11, 12, 6: 4-7), och mycket riktigt har man från denna tid grävt fram dekorationer i husen av elfenben, ädelstenar och bladguld (The Encyclopedia of Archaeological Excavations in the Holy Land - Michael Avi-Yonah, Ephraim Stern,1978)
Men att välstånd inte är lika med ekonomisk rättvisa vet vi från vår moderna värld när 20% av världens befolkning konsumerar 80% av dess resurser.
Man kan inte heller säga att folket i en viss mening var religiöst undernärda. Man offrade mer i templet i Jerusalem än Mose lag krävde. Det var mängder av får, bockar och tjurar som offrades, mer än någonsin. Nordriket var inte sämre. De hade till och med skapat två egna helgedomar, en i Dan och en i Betel.
Men precis som ekonomisk välfärd inte betyder ekonomisk rättfärdighet, så betyder inte att man är extremt religiös, att man går till templet vid alla högtider, att man offrar alla offer som krävs, ber alla böner som krävs detsamma som att man har det bra med Gud. Religion är inte lika med Gudsgemenskap om religionen inte kommer från Gud.
Mycket religion är människoverk. I Betel och i Dan hade kung Jerobeam ställt kalvar av guld för folket att tillbe (1 Kung. 12:28-32) .
Att vara religiös har alltså inte automatiskt med att ha med Gud att göra, om man så ligger på knä och ber hela dagarna, om tron inte grundas på Guds Ord, Bibeln. Sann tro är den tro som bygger på den heliga Skrift och budskapet om frälsningen av nåd allena genom Jesus Kristus Guds Son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar