”En lång tid därefter kom tjänarnas herre och
krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade
fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu
har jag tjänat fem till. Hans herre sade till honom: bra, du gode och trogne
tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå
in i din herres glädje! Så kom den som hade fått talenter fram och sade: Herre,
två talenter överlämnade du åt mig, Här är två till som jag har tjänat. Hans
herre sade till honom: bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i
det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”
(Matt. 25:19-23)
De
hade verkligen tid på sig. De står uttryckligen att deras herre kom tillbaka
efter en lång tid. Ändå gav den långa tiden dem inte anledning att vänta med
att börja arbeta. Om honom som hade fått fem talenter så läste vi att han
genast satte igång att förvalta de talenter han fått. Det finns ingen anledning
att vänta, därför att Herren dröjer.
Se nu
på inledningen i deras redovisning. De börjar med att ge sin herre äran.
”Herre, fem talenter överlämnade du åt mig”
Utan insatsen hade tjänarna inte kunnat visa upp någon
avkastning alls.
” Nu har jag tjänat
fem till.”
I grekiskan finns det inget fristående personligt
pronomen: ”jag” (ego). Det är inbyggt i
verbet. Man kan använda ett ”jag” i meningar, om man skall understryka ”jag”.
Men nu finns ingen sådan betoning i deras svar. De uppträder som om de bara
gjort vad de skulle göra.
I liknelsen om punden så säger tjänarna: ”Herre, ditt
pund har gett tio pund till”. (Luk.19:16)
Det finns inget utrymme för berömmelse inför Gud, inte för
vår frälsning, inte när vi tjänar honom med de gåvor han har gett oss. Allt är
hans.
I mellanöstern ägde herren sin tjänare med allt han ägde.
Men herren belönar i denna liknelse tjänaren över alla gränser, och här lämnar
Jesus liknelsens motsvarighet i det jordiska och talar om den himmelska
verkligheten.
”Du har varit trogen
i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”
Det är det största för en Kristi tjänare att höra från sin
Herres läppar. Ett sådant beröm väger tyngre än världens alla beröm, all ära,
all makt och rikedom. Det väger tyngre att få höra av Kristus att vi varit
trogen i det lilla, där han har satt oss, än att få smicker ifrån hela världens
samlade folkhop.
De två första tjänarna hade inte gjort mer än vad en
tjänare gör, nämligen tjänat sin herre. Men herren nöjer sig inte med att
smickra dem. Han belönar dem mer än vad de förväntat sig. Jag skall sätta
dig över mycket. Är det en beskrivning av en tjänare och slav, är inte det
som skriften säger att härska med Kristus (Uppb 5:10), att vara en konungslig
präst? (1 Petr.2:9) Gå in i din herres glädje. Här beskriver Kristus den
andliga verklighet som bara gäller Guds barn. De skall i himlen få dela sin
Herres glädje. De skall få äga samma glädje som Kristus själv.
Här i tiden sätter han oss att vara trogen i det lilla.
Och det är verkligen litet i förhållande till vad han gjort för oss. Om vi
tjänade honom i tusen år skulle vi inte på något sätt kunna återbetala det pris
han betalt för vår frälsning. Han har med sin fullkomliga lydnad och sitt
lidande och sin död på korset, sonat för alla våra synder och helt oförtjänt
skänkt oss full förlåtelse.
Men helt oförtjänt ger han oss del av sin glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar