Bland de fariseiska lärarna inom judendomen så talades om
lagens ok. Att bli en lärjunge hos någon känd rabbin var att ta sig an hans
undervisnings ok. Det är ingen underlig bild med tanke på vilken undervisning
fariseerna gav. De menade att om valde att följa den goda böjelsen och
undertrycka den onda böjelsen så kunde man bli rättfärdig. Bara man ansträngde
sig för att lyda Guds lag, så kunde man bli skuldfri inför Gud.
Men tänk vilket tungt ok, det blir om man verkligen tar lagen
på allvar. Guds lag kräver nämligen inte bara att vi ska lyda några yttre
bestämmelser. Den säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa
som oss själva, i ord, tankar och gärningar. Det är vad Gud vill att vi ska
göra.
Men klarar vi av det? Nej, Skriften säger: ”det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar.” (Pred. 7: 20)
Men klarar vi av det? Nej, Skriften säger: ”det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar.” (Pred. 7: 20)
Lagens ok blev
en omänsklig börda för människorna. Därför säger Jesus om dem:
”De binder ihop
tunga bördor och lägger dem på människornas axlar,
men själva vill de inte ens
med sitt finger flytta på dem.” (Matt. 23: 4)
Jesu ok, ser helt annorlunda ut.
Han säger:
”Kom till mig, alla
ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt
ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro
för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Jesus använder fariseernas bild av oket för att förkunna
något helt nytt. Den som kommer till mig, han får vila. Han får ett ok, men det
blir inte som lagens ok, som tynger ner och är hårt.
”mitt ok är milt,
och min börda är lätt."
En söndagskollärare frågade en gång sin klass om vad ett
ok är. En fyraårig flicka svarade: ”Det är något man lägger över djuren nacke”.
Men vad menas då med Guds ok, frågade läraren: ”Det är när Gud lägger sina
armar runt våra nackar”, svarade flickan. Kan man egentligen svara bättre?
Evangeliet, Kristi ok, är ingenting som tynger ner, utan
det är något som bär oss, som lyfter våra bördor åt oss. Han som bjuder oss
till sig är mild och ödmjuk i hjärtat. Han ger oss vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar