Är du och jag hycklare? I nya testamentet används ordet ὑποκριτής för hycklare. Ordet används första gången under antiken bland grekerna som en term för skådespelare. En ὑποκριτής var inte Electra eller Agamennon, men man uppträdde som om man vore det, man hade kanske kläder som man trodde liknande och talade med repliker ur den grekiska pjäsen.
Jesus sade om hycklarna:
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.” (Matt 23: 27)
Hycklare är våra favorit-hatobjekt. Vi älskar att peka ut människor som säger en sak, men gör en annan, som försöker verka bättre än vad de egentligen är.
Men hur är det med våra egna hjärtan? Hur är det med dig och mig?
Vårt sekulariserade samhälle är uppbyggt så att staten är skild från religionen. Det är en mycket bra sak. Jesus sade: ”Mitt rike är inte av den här världen.” Man får inte blanda ihop religion med politik, med det värdsliga.
Men den här åtskillnaden kan också bli en frestelse. Att religionen blir något jag gör i kyrkan, och det andra är skilt ifrån det. Vad händer när min relation med Gud, min tjänst för Kristus, mitt kristna liv, inte får överträda gränsen när jag går till jobbet eller umgås med mina icke-kristna vänner?
Vad händer om vi låser in Kristus i en liten cirkel i våra liv, och den cirkeln krymper mer och mer?
Vad händer när vi går till kyrkan och talar om renhet och lydnad, om ärlighet, om kärlek till de svaga, om att sprida evangeliet, och sen går till jobbet och agerar enligt en agenda som handlar om att göra karriär med vassa armbågar, att vinna fördelar genom att umgås med rätt folk och att framstå som en god arbetstagare fast man talar illa
Vad händer när vi i kyrkan säger att Jesus är född av jungfru Maria och korsfäst död, begraven och uppstånden till våra synders förlåtelse, men på jobbet uppträder som om det viktigaste i livet är att ha en bra fritid, en bra lön och en lång semester?
Hur stämmer det överens med de sånger och psalmer vi sjunger, hur stämmer det överens med vår trosbekännelse?
Vad händer när vi pratar om pengarna som våra pengar, och ägodelarna som våra ägodelar, när Gud egentligen äger allting och vi bara är hans förvaltare?
”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den” (Ps 24: 1), säger psalmisten.
Vad händer när vi glatt unnar oss saker, för våra pengar, men drar öronen åt oss när det är dags att ge till Guds rike?
Har vi då inte alla förvandlats till vad vi avskyr mest: hycklare. Vem av oss är inte en hycklare bland oss? Räck upp en hand. Jag bekänner inför Gud och mina medmänniskor, att jag ofta hycklar. Jag försöker framstå som bättre än den jag i verkligheten är. Det är inget jag är stolt över. Tvärtom gör det ont i samvetet.
Men låt oss idag ta emot Amos förmaning till omvändelse. Paulus var en farisée men lagens ord gjorde honom medveten om synden och evangeliet förde honom till Kristus.
Kristus har kommit till världen för att frälsa också sådana som dig och mig. Han gjorde det genom att låta sig spikas på ett föraktat kors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar