Går du den andra milen?

"Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” (Matt 5: 38ff.)

När Jesus talar var Israel ockuperat av romarna. Ockupanterna hade en laglig rätt att tvinga någon av landets inbyggare att bära en packning en romersk mil, det vill säga ungefär 1480 meter. Det sägs att en del judiska pojkar hade gjort markeringar en romersk mil utåt från hemmet i varje väderssreck för att veta exakt hur långt de behövde gå och inte en meter längre.

Men enligt Bibeln ska vi inte göra vår jordiska plikt och vad landets lagar kräver motvilligt, utan med villigt hjärta. Simon från Cyrene hjälpte inte frivilligt Jesus att bära korset, utan tvingades till det av de romerska soldaterna (Matt. 27: 32).

Men Kristus säger att rättfärdigheten inte bara handlade om den jordiska plikten utan går en mil till. Man kan ju bara föreställa sig minen hos den romerska soldaten inför den jude som sade: ”Jag går en mil till”, när man inte bara gör vad man är skyldig att göra, utan mer. När man inte bara ger livklädnaden, utan manteln också.

Warren W. Wiersby skriver:

”När man felar mot oss, så är ofta vår reaktion att vi vill ge igen. Men Jesus sade tvärtom att vi ska göra gott mot dem som felar mot oss. Vi borde inte vara inriktade på att hålla koll på poängställningen, utan älska och förlåta. Detta är inte naturligt utan övernaturligt. Bara Gud kan ge oss styrkan att älska som han älskat, Istället för att planera för hämnd borde vi be för dem som sårar oss. ”

Någon sade att den första milen är plikten och den andra är gudstjänsten. Detta är faktiskt både fel och rätt.

Att göra mer än vad som förväntas av oss är faktiskt inte överkurs. Också det är vår plikt.
Jesus tar upp detta i Lukas 17:

”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät.  Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.  Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra." (Luk 17: 7-10)