När man misslyckas så känner man skuld för att man märker
att man gör eller inte gör något som man borde eller inte borde.
Och det bör man känna. En människa som inte känner skuld
är en kall, hård och samvetslös människa. Att bära på skuld är en börda, en
tung börda.
Därför ska vi inte gå och bära på den längre än vi
behöver. Så hur blir man av med den? Ja, om vi sårat människor runtomkring oss,
så är ju ett bra sätt att bli av med känslan att helt enkelt be människor om
förlåtelse, och gottgöra på något sätt.
Men den allra tyngsta bördan, är vår skuld inför Gud. För
allt vi gör har inte bara konsekvenser för människor runtomkring oss, utan
framförallt för vårt förhållande till Gud.
Gud säger genom profeten Jesaja:
”Se, HERRENS hand
är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att
han ej kan höra. Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud
från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör
er. Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar
talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.” (Jes 59: 1-3)
Det värsta med att synda mot Gud är att Gud älskar oss.
Om Gud inte älskade oss så kanske det inte hade känts så underligt, men han
älskar oss verkligen var och en. Finns det något som gör ondare än när man gör
illa någon som du är älskad av? Därför frågar Skriften:
” föraktar du hans stora godhet, mildhet
och tålamod och förstår inte att det är
hans godhet som för dig till omvändelse?” (Rom. 2: 4)
Därför är det underbart budskap för oss alla när Jesus säger till oss:
”Kom till mig, alla
ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matteus 11: 28)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar