Hur omvändelseförkunnelsen inte är

Vägen till Gud är Petrus som säger:

”denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias." När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” (Apg 2: 36-38)

”Tala inte så hårt”, kanske någon säger: ”folk måste ta det där med Gud i sin egen takt. Tala om hur god Gud är, hur han skapat allting så vackert och att alla har något gudomligt inom sig.”

Ja, en sådan förkunnelse kanske gör folk religiösa. Men ingen människa blir ett Guds barn genom lagen, genom sin egen strävan, sitt eget sökande eller sin egen godhet.

Ett Guds barn blir man när man kört huvudet i väggen: Vem ska

frälsa mig från denna dödens kropp? När man insett att man brutit mot Guds heliga lag i ord, tankar och gärningar och när man genom evangeliets ljus sett att Jesus Kristus genom korset försonat oss med Gud.  Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre.

Syndens lön är döden är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre.

Ett Guds barn blir man inte genom att putsa på fasaden, utan genom att dö och uppstå, dvs se sin synd, och se Guds nåd i Kristus.

Här ser vi hur frälsningen handlar om vad Gud gjort och gör, och inte vårt famlande. Detta är vad som kallas nåd.