Gud vill också lagträlens omvändelse

Hur ser då Gud på den lagreligiösa människan?

Gud säger genom profeten Jesaja:

”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk,

som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar” (Jesaja 65:2)

Det vill säga: Gud ville deras frälsning.

”Gud, vår Frälsare … vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2: 3-4)

”Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.” (Hes. 18: 23)

Han står där som den hemmavarande fadern med utsträckta armar och händer mot det trotsiga folket beredd att omfamna det. Det är inte Gud som vänder sig bort. Det är de.

”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Matt 23: 37)

Vad är det som skärmar en människa från Gud? Det kan vara synd som man inte ångrar, men det kan också vara att man vill bli frälst på egen hand, på sitt eget sätt. ”Gud måste väl ändå ha överseende, att jag gör så gott och att jag försöker på egen hand”.

Säger man så, så behöver man ingen Frälsare. Till slut behöver man ingen bibel, man behöver ingen församling, inga gudstjänster, ingen predikan och ingen nattvard.

Man är säkert oerhört religiös, och säkert ber man, men man är inte längre ett Guds barn, en kristen.

I sina egna ögon är man säkert ”lika god som alla dessa kristna förresten är hycklare allihop”, men i Guds ögon: ”ett trotsigt folk,

som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar”.

Vi får inte glömma att Gud räcker ut sina händer också åt lagträlen och den privatreligiöse. Han vill frälsa också den som vill bli frälst på egen hand.

Den frälsningen sker i den stund, han eller hon slutar att följa sina egna tankar. Guds Ord kan med Andens hjälp smälta hjärtan, så att man kommer tillbaka till Frälsarens ömma armar.

Visst är det fint när vi får höra Guds lockrop:

”Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." (Jes 65: 1)

Han står där, genom evangeliet ropar Kristus: ”kom till mig!”