Guds vilja är inte alltid som vi tänkt oss

Ibland blir det inte alls som vi människor räknar ut. Guds plan är fylld av överraskningar. När vi läser de kapitel som föregår Jesaja 65, så ser vi beskrivningen av hur Gud utvalde ett eget folk genom Abrahams, Isaks och Jakobs släktlinje.

Vi läser:

”han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte skall svika."

Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar. Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.” (Jes 63: 8-10)

Gud hade alltså utvalt dem, och han hade hjälpt och frälst dem, men ändå blev de upproriska. När Gud straffade dem tänkte de på Moses.

”Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn” (Jes 63: 11, 12)

Jesaja ber till Gud tillsammans med folket:

”Skåda ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning. Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,

ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet? … Varför, o HERRE, låter du oss gå vilse från dina vägar

och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.” (Jes 63, 15, 17)

Folket hade vänt sig till avgudar och Gud lät dem som en konsekvensens föras bort till den 70:åriga fångenskapen i Babylon.

Hos profeten finns en fråga:

”Dina heliga städer har blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark. Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner. Kan du trots detta hålla dig tillbaka, HERRE? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?” (Jes 64: 9-11)

I nästa vers är det Gud som svarar profeten:

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,

jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar”. (Jes 65: 1-2)

Gud svarar alltså inte Jesaja: ”Jag ska göra det lättare för Israel. Jag ska inte straffa folket”

Han säger inte ens: ”till sist blir ni i alla fall hjälpta”. Han ger det helt oväntade svaret. Det blir andra folk jag vänder mig till.

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,

jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag”