Vem gick den andra milen?

"Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät.  Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.  Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra." (Luk 17: 7-10)

Man kan tycka att tjänaren som arbetat hela dagen med åker eller boskap och sedan kommer hem redan gjort sin plikt. Men Jesus säger att plikten också innefattar att gå den andra milen, att inte bara ge livklädnaden, utan manteln också.

Men å andra sidan har Wiersby rätt i att den andra milen är övernaturlig i meningen att det är en kärlek som bara den kan ha som är född av Gud, en människa som har mött Guds kärlek i Kristus.

Men ger oss Kristus inte en lag som är omöjlig att hålla? Han säger ju inte att vi bara ska förlåta sju gånger, utan sju gånger sjuttio (Matt 18: 22). Han säger att vi inte bara ska göra så gott vi kan, utan vara fullkomliga som vår Fader i himlen är fullkomlig (Matt 5: 48).
 

När lagen predikas på detta sätt så måste vi alla erkänna att vi alla misslyckas. Inte finns någon som vänt andra kinden till alla gånger, och som givit inte bara livklädnaden utan manteln. Jo, det finns faktisk en. Hans namn är Jesus Kristus.

”Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.  Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.” (1 Pet 2: 22-24)

På korset kastade de romerska soldaterna lott om hans mantel. Hade han velat behålla den, så hade han kunnat göra det. Kristus uppvisade den fullkomliga lydnaden inför Gud när han levde ett rättfärdigt liv. Men han vandrade inte bara den första milen, för sig själv. Han vandrade också den andra milen åt oss. Om Gud frågar oss efter var vår rättfärdighet är så får vi svara att vi har den rättfärdighet han kräver av oss. Vi tillräknas nämligen den det rättfärdiga liv Jesus levde.

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Gal 4: 4-5)

Vad händer med bloggen?

Lägg till bildtext

För en tid sedan firade min blogg sitt 100 000:e besök. Man kan som administratör följa antalet besök via en särskild administrationsflik. Jag blir förvånad över hur antalet besök störtar brant uppåt. Jätteroligt! Fantastiskt att så många besöker och läser mina korta andakter och finner glädje tröst och styrka i dem. Jag vill förmedla budskapet om Guds nåd i Kristus. Det budskapet har kraft.

Jag får en del brev och respons på bloggen. Nästan uteslutande handlar det om positiv respons och frågor. 

Jag skulle dock önska att fler som läser den skriver och ger respons. Det är roligt att se hur läsaren uppfattar bloggen. 

Tycker du att bloggen är läsvärd? Glöm inte att sprida länken till fler i din vänkrets. Det kan du göra genom att dela via ett klick på Google+, Twitter eller Facebook. Om du mött bloggen på Facebook så kan alla vänner på din vänlista se bloggen om du klickar på "dela" under bloggen. Det är ett enkelt sätt att dela sin egen glädje, ja missionera och evangelisera!

Bloggen kan också läsas på en hela massa olika språk via Google Translate-knappen som finns längst upp till höger, som Lopez hjälpt mig att fixa.

Gillar du förkunnelsen? Gillar du en förkunnelse med Kristus i centrum? Glöm inte att du kan höra allt "live" i St Paulus församlings gudstjänster.

http://www.algonet.se/~luther/fors.htm

Går du den andra milen?

"Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” (Matt 5: 38ff.)

När Jesus talar var Israel ockuperat av romarna. Ockupanterna hade en laglig rätt att tvinga någon av landets inbyggare att bära en packning en romersk mil, det vill säga ungefär 1480 meter. Det sägs att en del judiska pojkar hade gjort markeringar en romersk mil utåt från hemmet i varje väderssreck för att veta exakt hur långt de behövde gå och inte en meter längre.

Men enligt Bibeln ska vi inte göra vår jordiska plikt och vad landets lagar kräver motvilligt, utan med villigt hjärta. Simon från Cyrene hjälpte inte frivilligt Jesus att bära korset, utan tvingades till det av de romerska soldaterna (Matt. 27: 32).

Men Kristus säger att rättfärdigheten inte bara handlade om den jordiska plikten utan går en mil till. Man kan ju bara föreställa sig minen hos den romerska soldaten inför den jude som sade: ”Jag går en mil till”, när man inte bara gör vad man är skyldig att göra, utan mer. När man inte bara ger livklädnaden, utan manteln också.

Warren W. Wiersby skriver:

”När man felar mot oss, så är ofta vår reaktion att vi vill ge igen. Men Jesus sade tvärtom att vi ska göra gott mot dem som felar mot oss. Vi borde inte vara inriktade på att hålla koll på poängställningen, utan älska och förlåta. Detta är inte naturligt utan övernaturligt. Bara Gud kan ge oss styrkan att älska som han älskat, Istället för att planera för hämnd borde vi be för dem som sårar oss. ”

Någon sade att den första milen är plikten och den andra är gudstjänsten. Detta är faktiskt både fel och rätt.

Att göra mer än vad som förväntas av oss är faktiskt inte överkurs. Också det är vår plikt.
Jesus tar upp detta i Lukas 17:

”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät.  Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.  Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra." (Luk 17: 7-10)

Öga för öga, eller?

”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” (Matteus 5: 38-42)

När vi umgås med folk så lever de flesta av oss efter likhetsprincipen. Vi är snälla mot dem som är snälla mot oss. Om någon ger oss ett leende, så ger vi ett leende tillbaka, blir vi bjuden på kaffe så kanske vi bjuder igen, som man säger. Ibland går vi ett steg längre så att vi förutser hur andra vill förhålla sig mot oss. Också många Svenssons lever efter en form av gyllene regel. ”allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.” (Matt 7: 12)

Till och med den ateistiska organisationen Human-etiska föreningen verkar ställa upp på den principen och har formulerat den i sin programförklaring:

"Uppträd mot andra på det sätt som du själv vill bli bemött"

Det är nämligen en moral, som är nedlagd av Gud i våra samveten.

 Nästan lika naturligt kan det upplevas när man tillämpar principen omvänt; är likhetsprincipen blir att inte bara positivt med positivt, utan också negativt med negativt med negativt.

Om någon beter sig illa mot oss, så kanske vi svarar med sura miner, blir någon arg på oss, så blir vi arga tillbaka.  Att den som är dum får tillbaka, är något som de flesta accepterar. Man talar om att det man sår får man skörda, ”what goes around comes around”. Man tänker att det handlar om att upprätthålla rättvisa.

Hela den här idéen finns i rättsväsendet och kallas för talionprincipen på latin ”jus talionis”. I skrift möter vi det första gången i den babyloniske kungen Hammurabis lagar från omkr. 2250 f.Kr. Där kan läsa:

”Om någon förstör en annans öga, då skall man förstöra

hans öga; om någon sönderslår en annans lem, då skall man på honom sönderslå hans lem; om någon utslår en annans tänder, då skall man på honom utslå hans tänder.”

Samma tanke finns i den lag som Gud ger till Moses för att upprätthålla ordningen i det israeliska samhället. Vi läser i 3 Mos 24: 19-20:

”Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort: bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas.” (3 Mos 24, 19-20)

Det var en princip som fungerade ganska bra. Problem uppstår när människor använder principen inte i samhället, utan rent personligt. T.ex. när man själv hämnas, istället för att överlåta rättskipningen till överheten. Det märks t.ex. i länder där man talar om vendettor och blodshämnd. Det blir inget slut på olika hämndaktioner och olika släkter nästan utplånar varandra.

Om vi nu inte går till överdrift så är det precis så vi gör. Vi tänker ont om de som tänker ont om oss. Vi svarar hårda med hårda ord.

Men Jesus säger:

”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.”

Varför reformation?

Jesus sade "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

Inledning

Idag firar vi Reformationsdagen därför att Martin Luther den 31:a oktober 1517 spikade upp sina 95 teser mot avlaten.

Varför firar vi minnet av den lutherska reformationen? Är inte de frågor man diskuterade för 500 år sedan helt passerade nu? Varför kallar vi oss för lutheraner och en luthersk kyrka? En del som lärt känna vår tro har ju märkt att vi motiverar vår tro med bibelordet och inget annat, hade de inte räckt med att kalla sig för "Kristi Kyrka" eller något sådant?

Jag tänkte försöka svara på de frågorna i fyra led. 1) Vad lärde motståndarna på Luthers tid 2) Vad lärde Luther 3) Vad lärs ut i kristenheten idag 4) Vad tror vi idag.

Reformationen och dess bakgrund

Reformation betyder "att förändra till sin ursprungliga gestalt", ja, i Svenska Akademins Ordbok har man som synonym t.o.m. ordet "reparera".

 Mycket hade hänt sedan Kristus sände ut sina apostlar att predika och döpa. Det hade gått 1500 år. Lärjungarna skulle vittna om Kristi försoning och inbjuda människor till Guds rike - till gemenskapen med Frälsaren. Men under medeltiden hade kyrkan blivit en sorts frälsningsinstitution. Den själ som brottades med sin synd och med tanken på att skulden gjorde Gud vred hänvisades till sin egen botkamp. Och den romerska kyrkan som leddes av påven försåg människan med en hel rad redskap för att finna frid med Gud. Det kunde handla om att be ett visst antal Fader Vår och Ave Maria på radband, att gå i kloster och bli munk eller nunna, att besöka en reliksamling, att göra en pilgrimsresa till en helig plats och att besöka så många mässor man kunde. Den romerska kyrkan ansåg sig ha frälsningen som en sluten tillgång och prästerskapet var som en sorts försäljare som portionerade ut den till folket. I stort sett bara prästerna kunde läsa Biben eftersom den var på latin och hela gudstjänsten var på latin. 

Mitt i detta mörker trädde munken Martin Luther fram och hävdade att frälsningen är av nåd allena. Frälsningen är ingenting vi kan eller skall tro att vi kan tillkämpa oss. Frälsningen är  vad Kristus gjorde på korset. På sitt kors gjorde Kristus precis det Gud kräver att du och jag skall göra. Han sonade synden en gång för alla. I ljuset av Kristi försoning är Gud inte en vred Gud utan en nådig Gud.

Luther hade varit rädd för Gud, liksom så många människor är idag. Men när han förstod innebörden i orden "Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. " (Rom.1:17) då upptäckte han en nådig Gud, en Gud som förlåter synd för Kristi skull och som låter oss bli rättfärdiga genom tron allena utan alla gärningar.

Nåden allena och tron allena

Frälst av nåd allena för Kristi skull! Det är inte en teori. Det är livskraften i en glad bekännelse, som skänker glädje i alla hjärtan som tror och tar emot nådens budskap, samma glada budskap som Paulus gav när han sade:

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det,  inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig." (Ef. 2:8,9)

eller på ett annat ställe:

"Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv." (1Tim.1:15,16)

Här finns inga om och men. Här finns inga villkor och krav. Kom, ty allt är redo!

Hur ser det ut idag? Har inte den romerska kyrkan ändrat sig? Tror inte alla kyrkor på att frälsningen är av nåd allena?

För det första skall vi säga att den romerska kyrkan på Luthers tid talade också mycket om Guds nåd. Men det var en nåd som man skulle samverka med. I frälsningen var människan paroxe tillsammans med Gud. Människan skulle ge sitt samtycke och så skulle Guds nåd hjälpa till.

Men kunde den slagne mannen på vägen till Jeriko samverka med den barmhärtige samariten? Kunde det bortsprungna fåret ge herden lite ledning? Kan de döda uppstå genom att samverka med Skaparen?

Gud säger genom aposteln Paulus:

"Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. " (Rom.9:15,16)

På samma sätt sjunger vi i Lutherpsalmen:

"Mitt goda verk ej hjälpte mig, Att bli till nåder tagen."

Nej, frälsningen handlar om att vila i förtröstan på att Gud är nådig för Kristi skull. Inget annat. Nåden allena och tron allena.

Den romerska kyrkans nådelära har inte förändrats särskilt mycket. Somliga s.k. protestantiska kyrkor kan vara väldigt ivriga att påpeka att vi lutheraner har ungefär samma gudstjänstordning, samma kyrkliga skrud, korstecken och krucifix som den romerska kyrkan. För oss är dessa yttre saker inte särskilt viktiga. Vi använder dem inte för att vi måste, utan för att vi är fria att göra det. Det tragiska är att dessa som kallar sig för "fria" evangeliska eller evangelikala eller reformerta kyrkor har mer gemensamt med Rom än de själv anar. De har ungefär samma nådelära som reformationen var en protest mot.

Genom pietismen kom en del surdeg in i svensk kristenhet.

Wallin sjöng i den gamla psalmboken:

" Stå fast vid Herrens bud; Gör väl, gör rätt i döden: Det övriga gör Gud."

Och väckelsepredikanten Lars Linderot (+1811) spädde på:

"Ingen hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger. Porten kallas trång och vägen heter smal. Hela Herrens nåd är ställd uti Ditt val. Men här gäller tränga, ja tränga sig fram, annars är himlen förlorad."

Eller känner ni igen den här, av Emil Gustavsson:

" Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så, att alla mina drömmar i Jesu ande gå."

Det låter så fromt och så fint. Precis så fromt som påvens kyrka vill ha sin nådelära. Det kostar att bli frälst, det kostar lydnad, det kostar ansträngning.

Mot detta vände sig Luther, och mot detta vänder sig den lutherska kyrkan idag.

Vi bekänner med aposteln Paulus:

"om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd." (Rom.11:6)

"Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. " (Rom.3:27,28)

Vi föreskriver den fattige syndaren ingen botkamp, inga tåreströmmar eller "gör väl, gör rätt i döden". Vi vill bjuda syndare med Uppenbarelsebokens ord:

"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet." (Uppb. 22:17)

Men är inte frälsningen människans avgörelse, att man tar ett beslut, att man säger sitt ja? Står det inte i Bibeln att man ska ge sitt hjärta till Jesus? Nej, det står ingenstans att man ska ge sitt hjärta till Jesus, med det står att Jesus utgav sig själv för oss.

Gud säger genom aposteln Paulus:

"Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer" (Ef. 5:2, 1917)

Att tro är inte att visa upp någonting för Gud, det är att förtrösta på att det Kristus har gjort är tillräckligt. Han har gjort allt väl inför Gud.

En av kristenhetens mest bortglömda läror idag är läran om fräsningen av nåd allena. Det är tragiskt eftersom det är den viktigaste läran.

Skriften allena

När Luther började predika det fria evangeliet försökte man först stoppa denne besvärlige man med öppen debatt. Problemet var att det inte lyckades eftersom Luther hade bibelordet på sin sida. När man vid riksdagen i Worms 1521 begärde att han skulle ta tillbaka allt han hade skrivit svarar han:

" Om jag ej genom Guds eget ord eller klara och tydliga grunder kan överbevisas, så varken kan eller vill jag återkalla eller korrigera ett enda ord, Ty det är inte tillrådligt att handla mot sitt samvete, utan skadligt och farligt. Gud hjälpe mig! Amen."

När romarna inte lyckades vinna tillbaka Luther med bibelordet så hänvisade man till påvens auktoritet. Det var, menade man, kyrkan och påven som stod över Guds Ord och dikterade läran.

Men det kunde inte Luther acceptera. Skriften Allena är grunden för den kristna trosläran. Precis samma sak betonade Kristi apostel Paulus:

"ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger." (1Kor.4:6)

Man får inte upphöja någonting över Guds Ord, inga kyrkomöten eller påvar, inget man kallar ande eller tradition, inget förnuft och inget känslorus.

Luther var tydig på den punkten:

"Skriften är drottningen, hon skall härska och henne skola alla underdånigt lyda. Icke hennes lärare eller domare utan hennes enkla vittnen, lärjungar och bekännare måste alla vara, antingen det nu är påven eller Luther eller Augustinus eller Paulus eller en ängel från himmelen. Och i kyrkan får ingen annan lära förkunnas eller åhöras än Guds rena ord."

( Stora Galaterbrevskommentaren s.61)

Hur är det idag? Ja, påven blev vid andra Vatikankoncilet förklarad som kyrkans huvud och ofelbar auktoritet, en lära som upprepas i den katolska katekesen som utgavs på 1990-talet.

Hur är det i den svenska kristenheten idag.  På Luthers tid var det ingen romersk-katolik som ifrågasatte Bibelns ofelbarhet och inspiration. Däremot ansåg man att Bibeln behövde kompletteras med utläggningar av kyrkomöten, kyrkofäder och påven. Hur skall läran om Skriften allena upprätthålas i en kristenhet som inte ens tror att Skriften är Guds Ord.

Inom svenska kyrkan och på de flesta frikyrkliga pastorsseminarierna är det en allmän uppfattning att Bibeln innehåller en massa historiska fel, man kan inte acceptera den gudsbild som ges i gamla testamentet av en  Gud som straffar folken med krig, man tror mer utvecklingsläran än Bibelns ord att världen skapades på sex dagar, Paulus var präglad av sin samtid när han säger att kvinnan skall underordna sig osv. osv. Bland liberala kristna är det inte Skriften allena som styr, utan förnuftet har satts som en domare över bibelordet som är fri att rensa bort vad som inte passar. Man har förvandlat människans förnuft till en påve.

Det finns fortfarande en del evangelikala grupper som ännu bekänner sig till Bibelns grundläggande läror. Men inte heller här är det Skriften allena som gäller. När vi säger att vi tror på vad Kristus säger när han säger om nattvardens bröd och vin att det är Hans kropp och blod, så svarar man ofta, : "men inte kan ni väl ta det så bokstavligt! Man kan väl inte äta Jesus som en kannibal!" Och genast är det förnuftet och känslan som har sorterat ut något som klart och tydligt står i texten. Ja, Paulus förklarar till och med:  

"Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?" (1Kor.10:16)

När säger att vi tror bokstavligen det Ananias säger till Paulus om dopet:

"Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder." (Apg.22:16)

 

Så svarar man: inte kan väl vanligt dopvatten frälsa?

Men det är ju precis vad Petrus säger att dopets vatten gör: Så " frälser dopet nu också er." (1Petr.3:21)

När vi säger att det är viktigt att också barn får del av dopets nåd eftersom vi är födda i synd, så svarar man: "Men inte kan väl en oskyldig liten bebis ha synd! Hemska tanke!"

Men vad säger Skriften? Ja, David svarar: "Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv." (Ps.51:7) Skriften säger: "Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?" (Job. 25:4)

Dopet förenar oss med Kristi försoning på korset. Det är därför det är så viktigt med dopet.

Ingenstans står det i Bibeln om att dopet bara är en symbol, en lydnadshandling eller ett vittnesbörd om tron.

Så vi ser att även om man bekänner sig till Bibeln som auktoritet så sätter man förnuftet över Biben och låter förnuftet få rensa bort klara Bibelord, precis som påven gör.

Sammanfattning

Reformationen ställde fram tre  viktiga huvudprinciper för varje kristen: nåden allena, tron allena och skriften allena.

Vi kan alla se att det är så mycket som kallar sig bibliskt och kristet idag som inte alls är varken bibliskt eller kristet. Att säga att man är lutheran är att säga att man bekänner sig till Skriften allena.  Då frånkänner man förnuftet, traditionen, känslan och all inbillad andlighet rätten att få uttala sig om läran. Har Gud sagt något så är det detta som gäller vare sig jag förstår det eller ej,  eller kan förklara det eller ej. Det var detta Luther hjälpte Kristi Kyrka att förstå, därför vill vi fira reformationsdagen. De frågor som reformationen kämpade för är fortfarande brinnande aktuella.

Och det enda sättet att finna tillbaka till den Kyrka som Luther sökte reformera eller reparera är att göra som Kristus säger i dagens predikotext:

"Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

Amen

Frälsning för hycklare

Kristus hycklade inte. Han tänkte inte på sitt eget, på sin egen ställning, sin egen ära.
Gud lär i sitt ord:

”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till

ära, att Jesus Kristus är Herren.” (Fil 2: 3-11) 

”Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Matt 20: 25-28)

Detta är trösten för alla syndare, för alla som erkänner att vi misslyckats på det ena eller andra sättet i livet. Vi kommer inte att säljas till djävulen för ett par skor, för att använda Amos språkbruk. Varför? Därför att Jesus Kristus redan har betalt lösensumman, lösepenningen för våra synder. Den lösepenningen var Jesu eget blod som rann på korset.

”Alla har syndat” säger Skriften ”och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” (Rom 3: 23-24)