Är påven och Luther enade nu?

Reformationen firas den 31 Oktober därför att denna dag år 1517 blev startskottet för reformationen, när munken Martin Luther spikade sina 95 teser på slottskyrkan dörr i Wittenberg. Reformationens arvtagare kunde inte underordna sig biskopen av Rom därför att man ansåg att den lämnat tre grundläggande principer. Skriften allena: Det är bara Bibeln som är normerande för den kristna tron. Nåden allena, det är bara av nåd, det vill säga inte på grund av något Gud ser hos människan, som Gud benådar syndare. Tron allena. Det är bara genom tron syndaren tillägnar sig nåden som består i att Gud förklarar syndare rättfärdiga för Kristi skull.

Inga av dessa principer som den lutherska tron baseras på har Roms kyrka erkänt. Inga av dessa principer är vitala för den förkunnelse den Svenska kyrkan står för idag. Betyder det att Luther enats med Rom eller att Rom enasts med Luther, när folkkyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och påven Franciskus firade gudstjänst tillsammans i Lunds domkyrka?

Om det vore så hade Luthers och Bibelns lära accepterats av romarna eller Roms lära erkänts av de som kallats lutheraner. Men Rom anser inte att Skriften allena är norm för den kristna läran, utan Skriften plus Kyrkans tradition, nåden är inte Guds nådiga sinnelag, att Gud för Kristi skull tar emot syndare utan avseende på hennes gärningar. Människan skall enligt Rom samverka med Gud för att bli frälst. Nåden är inte Guds nådefulla sinnelag, utan nådekrafter Gud ingjuter genom sakramenten. Det är enligt Rom inte tron ensam som tilllägnar sig Gud nåd, utan en tro formad av

kärlek. Svenska kyrkan lär å sin sida att det är inte Skriften ensam som är norm för Svenska kyrkan, utan Skriften filterad genom historisk-kritisk metod. Kvar blir ett fattig och tomt evangelium, som ingenting har gemensamt med det evangelium Luther och Paulus förkunnade. Eftersom Svenska kyrkan devalverat syndabegreppet och rationaliserat bort helvetet som Guds straff för synd, finns heller ingen nåd att tala om i Luthers och Bibelns mening. För om männkiskan inte är en syndare som förtjänar evigt straff, vad ska hon benådas för? Och om alla människor välkomnas till Gud, varför skulle hon behöva nåd och tro? För Antje Jackelén är Jesus inte Vägen, Sanningen och Livet, utan en väg till Gud. Så är det också för flertalet präster i Svenska Kyrkan. I en jämförande studie av 67 predikoutkast i den tongivande Svensk Kyrkotidning, för kyrkoåret 2008/2009 nämner endast 4 omvändelse medan flertalet av utkasten lutar åt att alla blir frälsta. För Luther var grunden att frälsningen är att tro att Gud är nådig för Kristi skull, men endast genom tron ensam, inte genom tron plus gärningarna (religiös aktivitet).

Det enda man kan säga om mötet mellan biskopen av Rom och Antje Jackelén är att folk som kallar sig lutheraner, men inte är det, blivit sams med den romerska Kyrkan. Den romerska kyrkan som lär samma sak om frälsningen som påven Leo X som den 10:e December 1520 bannlyste Luther och alla hans anhängare. En bannbulla Franciskus ännu inte hävt. Franciskus har inte heller hävt det anatema man lagt på alla dem som tror på frälsningen genom tron allena, genom kyrkomötet i Trient. Det vill säga, den romerska kyrkan förbannar fortfarande reformationes grund. Konciliet i Trient: ”Can. 9. Om någon säger att den ogudaktige rättfärdiggöres genom tron allena och förstår detta så att det därutöver inte behövs någon samverkan från människans sida för att erhålla rättfärdiggörelsens nåd eller att det inte på något sätt skulle vara nödvändigt att människan med sin egen vilja förbereder sig, den vare fördömd (anathema sit). Can. 12. Om någon säger att den rättfärdiggörande tron ej är något annat än förtröstan (fiducia) på den gudomliga barmhärtighet som förlåter synder för Kristi skull, eller säger att man rättfärdiggöres genom denna förtröstan allena, den vare fördömd.” (P E Persson, Kyrkornas bekännelser, Lund 1970, s 33f.)

Det finns fortfarande lutheraner i Sverige. Men de enas inte med biskopen av Rom förrän han tillsammans med sin organisation tar avstånd från alla de villfarelser med vilka han avskurit sig från Kristi Kyrka, och bekänner sig till Skriften allena, nåden allena och tron allena. Endast då kan Kristi Kyrka ta emot villoläraren Franciskus.