"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh. 3:16)
En kristen människa måste komma därhän, att hon bevisar Gud och Herren Kristus den äran, att hon håller detta ord för sanning och straffar sin egen otro som lögn. Och där det sker, där har redan den Helige Ande bevisat sin kraft och
börjat trons verk. Då är också hjärtat så mottagligt att det kan fatta denna skatt som är större än himmel och jord.
Det sker ännu i stor svaghet, ty här på jorden kan man aldrig komma så långt att man skulle kunna tro såsom man borde, utan det förblir ännu en ständig önskan och suckan: O, om det skulle vara sant sant! eller: Tänk, den som kunde tro det o.s.v. Men likväl gör en sådan suck och denna trons lilla gnista så mycket, att Gud räknar den som en fullkomlig tro och säger: Såsom du tror, så är du också visserligen salig. Ty ordet är en kraft och en makt, som är starkare än all syndens förskräckelse och fördömelse, och gåvan är så stor, att den uppslukar synd, död och helvete, liksom då en liten droppe faller in i en glödande ugn.
Och om blott hjärtat kan påminna sig dessa ord i anfäktningens stund, så skall varken djävul eller helvete kunna förskräcka det, utan det skulle frimodigt säga: Varför skulle jag frukta. Jag äger ju Guds Son, som Fadern skänkt mig. Jag har också hans vittnesbörd därpå, och jag vet att det är hans ord. Ordet kan lika litet ljuga för mig som han kan ljuga och bedraga, om jag också tyvärr inte starkt nog kan tro det.
Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
En kristen människa måste komma därhän, att hon bevisar Gud och Herren Kristus den äran, att hon håller detta ord för sanning och straffar sin egen otro som lögn. Och där det sker, där har redan den Helige Ande bevisat sin kraft och
Det sker ännu i stor svaghet, ty här på jorden kan man aldrig komma så långt att man skulle kunna tro såsom man borde, utan det förblir ännu en ständig önskan och suckan: O, om det skulle vara sant sant! eller: Tänk, den som kunde tro det o.s.v. Men likväl gör en sådan suck och denna trons lilla gnista så mycket, att Gud räknar den som en fullkomlig tro och säger: Såsom du tror, så är du också visserligen salig. Ty ordet är en kraft och en makt, som är starkare än all syndens förskräckelse och fördömelse, och gåvan är så stor, att den uppslukar synd, död och helvete, liksom då en liten droppe faller in i en glödande ugn.
Och om blott hjärtat kan påminna sig dessa ord i anfäktningens stund, så skall varken djävul eller helvete kunna förskräcka det, utan det skulle frimodigt säga: Varför skulle jag frukta. Jag äger ju Guds Son, som Fadern skänkt mig. Jag har också hans vittnesbörd därpå, och jag vet att det är hans ord. Ordet kan lika litet ljuga för mig som han kan ljuga och bedraga, om jag också tyvärr inte starkt nog kan tro det.
Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar