"Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig" (Ps. 32:8).
Gammal översättning: Jag vill leda dig med mina ögon.
Jag skall leda dig den väg jag vill. Du ber, att jag skall förlossa dig men du skall inte lära mig. Du skall inte heller lära dig själv, utan du skall lämna dig åt mig, jag vill vara din mästare, jag vill föra dig den väg, där du kan vandra till mitt behag.
Du tycker, att du måste ge upp hoppet, när det inte går som du tänker. Men ditt tänkande är skadligt och hindrar mig. Det måste inte gå efter ditt förstånd, utan över ditt förstånd. Oförstånd är här det rätta förståndet. Att inte veta, vart du går, när du lämnar dig åt min ledning, det är att veta, vart du går.
Så gick Abraham ut ur sitt land och visste inte vart. Han lämnade sig åt mitt vetande och lät sitt vetande fara och kom sålunda den rätta vägen till det rätta målet. Se, detta är korsets väg, som du inte kan finna utan att jag leder dig som en blind.
Därför skall inte du eller någon annan människa leda dig, utan jag själv vill leda dig genom min Ande och mitt ord den väg, på vilken du skall vandra. Jag kallar dig inte i det verk, som du utväljer, inte genom det lidande, som du uttänker, utan genom det som kommer över dig utan ditt val. Följ där jag kallar dig, var där min lärjunge, lämna där dig själv åt mig. Se, jag vill leda dig med mina ögon, jag skall inte överge dig.
Ur:"Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar