Straffad i vårt ställe

"'Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.' (Gal 3:13).

Paulus säger inte, att Kristus blivit en förbannelse för sin egen skull utan 'för vår skull'. Det ligger alltså tonvikt på de orden 'i vårt ställe'. Ty Kristus är oskyldig, vad honom själv angår. Alltså hade han inte behövt hängas upp på trä. Men eftersom varje rövare enligt lagen skulle korsfästas, var också Kristus själv enligt Mose lag skyldig att korsfästas, eftersom han iklädde sig syndares och rövares person, men inte en endas utan alla syndares och rövares. Ty vi är syndare och rövare, och därför är vi hemfallna åt död och evig fördömelse. Men Kristus tog på sig all vår synd och dog för den på korset. Därför måste han bli en rövare, såsom Jesaja säger, Jes. 53:12: 'Han blev räknad bland förbrytare.'...

Han bär alla människors alla synder i sin kropp. Inte som om han själv hade begått dem, men de synder som vi begått upptog han i sin kropp för att göra till fyllest för dem med sitt eget blod. Därför hemföll han, även om han till sin egen person var oskyldig, åt Moses för alla gällande lag, eftersom han blev funnen bland syndare och rövare. Överheten anser för skyldig och straffar den som ertappas bland rövare, även om han aldrig gjort något ont eller något, som förtjänar döden. Men Kristus ertappades inte endast bland syndare, utan han ställde sig frivilligt och enligt sin Faders vilja

solidarisk med syndare, i det att han antog deras kött och blod, som är syndare och rövare, djupt sjunkna i alla slags synder. Då alltså lagen ertappade honom bland rövare, dömde och dödade den honom såsom rövare.

Denna kunskap om Kristus och denna ljuvliga tröst, att Kristus för vår skull blivit gjord till en förbannelse för att friköpa oss från lagens förbannelse, den berövar sofisterna oss, då de skiljer Kristus från synderna och syndarna och framställer honom endast som ett efterföljansvärt exempel...

'Men det är ju både orimligt och skymfligt att kalla Guds Son en syndare och en förbannelse?' - Vill man förneka, att han är en syndare och en förbannelse, bör man också förneka, att han lidit, korsfästs och dött. Ty det är inte mindre orimligt att säga, såsom vi gör i vår trosbekännelse, att Guds Son blivit korsfäst, och att han utstått syndens och dödens straff, än det är att kalla honom en syndare och en förbannelse.

På samma sätt kallar Johannes Döparen honom Guds lamm (Joh 1:29). Själv är han visserligen oskyldig, eftersom han är Guds rena och obesmittade lamm, men eftersom han bär världens synder, trycks hans oskuld av hela världens synder och skuld. Alla de synder, som jag, du och vi alla gjort och kommer att göra, är Kristi egna synder, alldeles som om han själv hade begått dem. Kortfattat: vår synd måste bli Kristi egen synd, eller också måste vi förgås till evig tid. Denna sanna Kristuskännedom, som Paulus och profeterna lärt oss, har de gudlösa sofisterna fördunklat."

(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").