För dem som bär på tunga bördor

"'Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila.' (Matt 11:28).

Dessa ord 'arbetar och bär på tunga bördor', om de än skulle kunna förstås om all slags bedrövelse, så syftar de dock egentligen på samvetet, som utan Kristus är besvärat. Tänk därför inte här på din värdighet, ty han säger just: 'ni som bär på tunga bördor', nämligen bär på lagen, synden, ångest och bekymmer, och vad mer det än kan vara som skulle kunna

besvära ett samvete. Därför ger han inte detta något särskilt namn, han säger inte: bär på den eller den nöden, utan helt enkelt: 'ni som bär på tunga bördor'. De visa och kloka (vers 25) går sin väg fram på det allra säkraste, de har ett lugnt, obesvärat liv. Däremot måste de kristna alla stunder träta med sina synder och samveten, ställa sig till motvärn mot djävulen och lida allt av världen.

Men ack, vilken besynnerlig inbjudan är då inte detta? Varför kallar han inte de starka, rika, friska, lärda? Vad vill han väl med en fattig, arbetande och betungad människa? Inget annat, än att det så behagar honom. Sådana, säger han, kallar jag till mig; med de friska har jag ingenting att göra, mitt rike är ett sjukhus, där jag själv är läkaren."
(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn; Betraktelser för var dag i året").