Man gör vanligen inte mörkrets gärningar om dagen. Den ene blygs då för den andre, och man låtsas vara ärlig. Man säger, att natten är oblyg. Och det är sant. Därför bedriver man sådana gärningar om natten, för vilka man skäms om dagen. Men dagen är blygsam och den tvingar oss att leva ärligt.
Så bör det också vara med det kristna livet. Det bör levas så, att alla gärningar är sådana, att man inte behöver skämmas, om också hela världen skulle se dem. Ty den som lever så att han inte vill att alla skall se hans gärningar, lever inte som en kristen. Om detta talar Kristus i Joh. 3:20-21: "Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset,
Här ser du hur viktigt det är med en sådan förmaning till att vaka och att ikläda sig ljusets vapen. Hur många kristna finns det nu som tål att deras gärningar kommer i dagsljuset? Men vad är det för ett kristet liv om vi inte tål att vår livsstil blir uppenbar för alla människor? Den är redan uppenbar för Gud och hans änglar och skall på den yttersta dagen bli uppenbar för alla människor. Därför bör en kristen leva så som han vill synas för alla på den yttersta dagen. "Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn" (Ef. 5:8).
Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar