"'Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.' (Joh 14:15).
Hur får man denna kärlek? Svar: Så fördärvat är människans hjärta, att det inte kan älska, förrän det erfarit någon välgärning. När Gud därför i Gamla testamentet med grymhet umgicks med människorna, älskade de honom inte. Då tänkte Gud: 'Ack, jag måste umgås med dem så vänligt, att de inte kan göra annat än älska mig.' Då tog han sin älskade
Son och utgöt sin barmhärtighet ända till botten, så att vi nu kan berömma oss av alla hans goda välgärningar, såsom vore de helt våra egna, gjorde sig till vår käre Fader och överser så med vår svaghet, att vi måste vända hela vårt hjärta och vår kärlek till Gud och handla med vår nästa så, som Gud gjort med oss. På detta sätt håller vi då Guds bud av hjärtat, gärna och av villigt hjärta. Vi har då inga andra gudar, vi åkallar hans namn och prisar det allena, vi låter Gud sköta sin styrelse, han må göra det som behagar honom, men vi är stilla och håller sabbat. På detta sätt håller vi den första tavlans bud. Sedan är vi även vänliga och ödmjuka mot var man, ärar fader och moder, tjänar nästan villigt och med kärlek, och tänker på detta sätt: Jag vill göra mot min nästa så, som Gud gjort med mig."
(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar