Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig

"Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig." (4 Mos.6:25)

När den kära solen går upp och sprider sitt rika sken och milda ljus över hela världen, gör den inget annat än låter sitt ansikte lysa över hela världen, d.v.s. den skiner klart och glatt och fröjdar inte endast människorna utan den gör allt som finns i himlen och på jorden ljust och liksom nyskapat. Men när den döljer sitt klara, ljuvliga ansikte eller går ner så ser allt bedrövat och mörkt ut, som vore det dött. Så skall vi också förstå denna text. När Gud skänker oss sitt ord, så

låter han sitt ansikte glatt och klart lysa över alla samveten och gör dem därmed glada och ger dem nya hjärtan. Ty detta ord medför syndernas förlåtelse och visar oss Gud som en nådig och barmhärtig Fader, som har medömkan och förbarmande med vårt lidande och vår bedrövelse. Men när han tar bort sitt ord, då döljer han sitt ansikte och då blir det mörkt och bedrövligt, jämmer och lidande i samvetet, då känner man idel vrede och ingen nåd.

Sålunda innefattar dessa välsignelsens ord och önskan, att Gud ville låta sitt nådesord rikligen lysa för oss och därigenom göra våra samveten glada, så att synden, samvetet, lagen och djävulen inte skall göra oss förskräckta eller försagda, så att vi inte skall känna hans vrede, utan hans välvilja och kärlek i våra hjärtan. Och detta är den rätta, andliga, stora välsignelsen, som ger ett andligt och evigt liv.

Men det är inte nog med att Gud låter sitt ansikte lysa över oss, utan det står också: Och vare dig nådig! Det är detsamma som förlåta eller ge i nåd. Och härmed vill denna välsignelse lära oss, att vi skall vara tacksamma. Den vill lära oss erkänna att vi inte genom någon förtjänst eller gärning kan bli fri från vår synd, att inte någon helighet och vishet på jorden, inte heller andra predikanter och lärare, vilka de än är, kan lugna eller trösta ett enda samvete, inte ens då det gäller den minsta synd. Det gudomliga ordets ljus allena måste göra det. Inte så, att vi därför skall undvika goda gärningar och likväl veta, att ett glatt samvete inte vinns på något annat sätt, än så att Gud låter sitt ansikte lysa över oss, d.v.s. genom syndernas förlåtelse av idel nåd och barmhärtighet. Vi skall komma ihåg, att vi inte förmår börja än mindre fullborda en enda rätt kristlig gärning, så framt han inte är oss nådig, styrker och driver oss med sina gåvor.

Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.