"'Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.' (Joh 6:29).
Då vi får samvetsnöd och borde använda oss av evangelium, som är ett nådens, tröstens, ja, livets ord, så skyndar ofta lagen, som är vredens, bedrövelsens och döden ord, ifatt, hinner före evangelium och börjar dundra i samvetet. Ett enda hotande ord ur Skriften kan nedslå och förmörka alla
tröstegrunder och så uppskaka vårt inre, att vi helt och hålet glömmer rättfärdiggörelsens lära, nåden, evangelium, ja, Kristus själv. Utöver detta har vi dessutom oss själva, nämligen vårt eget förnuft, emot oss. Därför inpräglar vi också ständigt den sanningen, att Kristi kunskap och tron inte är en mänsklig sak eller gärning utan helt enkelt en gåva av Gud, som både skapar och uppehåller tron i oss. Men liksom han genom ordet först skänker tron, så övar, förökar, stärker och fullbordar han henne sedan genom ordet. Därför är ingenting farligare än att förakta ordet. Den som blir mätt och likgiltig för ordet, för att han tror sig ha förstått det, och
därför så småningom börjar få avsmak för det, han har redan förlorat Kristus."
(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar