Vi känner ofta en så stor brist i just detta:
kärleken. Vi känner skuld inför Gud därför att
vi inte fullkomligt uppfyller budet: Du skall älska Herren din
Gud av allt ditt hjärta.. och din nästa som dig själv.
Därför känner vi oss fördömda och skuldbetyngda.
Det är alltid lätt att vi likt rom-katolikerna följer
fel tågordning, att vi tror att för att få det rätt
ställt inför Gud måste vi först uppvisa ett visst
mått av kärlek först, sedan kan vi kanske få förlåtelsen.
Men det är alltså precis tvärtom lär Lukas 7. Kärleken kommer av tron inte tvärtom. Den skyldige blev
glad och visade kärlek, eftersom han visste : Nu är skulden betald!
Nu är jag inte längre skyldig. Hon har fått förlåtelse
för sina många synder. Det är därför hon
visar så stor kärlek.(Lukas 7: 47)
Det är detta kärlekens apostel Johannes betonar
så starkt i sitt första brev brev. Varför älskar vi?
Var kommer kärleken ifrån? Älskar han oss för att
vi först uppvisat kärlek? Älskar vi för att bli älskade
av Gud, älskar vi för att bli förlåtna. NEJ!
Johannes säger:
Vi älskar därför att han först
har älskat oss (1Joh.4:19)
Kärleken består inte i att vi har älskat
Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning
för våra synder. Min älskade, om Gud älskade oss så
högt, är också vi skyldiga att älska varandra.
(1 Joh. 4:10,11)
På så vis blir också kärleken
det yttre kännetecknet på en levande tro. Vi kan känna igen
våra kristna bröder i uppvisandet av trons frukter.
Det är därför Kristus kan peka på
denna kvinna inför Simon Titta hon har tro, hon är ett
Guds barn. Hon har uppvisat trons frukter. Hon har fått förlåtelse
för sina många synder. Det är därför hon visar
så stor kärlek. (Lukas 7:47)
Det är detta Jakob förklarar i sitt brev:
Nu säger kanske någon: "Du har tro" - ja,
men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar,
så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. (Jak.2:18)
Precis som vi kan veta att livet finns i en kropp för
att kroppen andas, så är det med gärningarna: kärleken,
bönen, lydnaden är trons andedräkt. Finns inte frukterna
av tron, så finns inte tron. Liksom kroppen utan ande är
död, så är tron utan gärningar död (Jakob.2:26)
Nu är det ofta så att vi själva som kristna
inte ser trons frukter hos oss själva. Och det är ju inte meningen
heller. På domens dag frågar fåren: när visade vi
kärlek? Trons frukter är inte tecken för oss själva,
utan tecken för vår omgivning, för våra kristna medbröder.
Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att
ni är mina lärjungar(Joh.13:35), säger Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar