Frestelsen - ett av hindren på lidandets väg

"Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.  Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig."  Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." (Matt 16: 21-23)

Vi har svårt att först djupet av Kristi lidande och lydnad. Men som sann Gud och sann människa måste Han upplevt en oerhörd kamp när Han av djävulen lockats att vika från lidandets väg och välja livet. Vi läser om Getsemane att han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden (Luk.22:44) Han ber: Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig (Matt.26:39).

Eftersom Kristus var både sann Gud och sann människa, älskade även Han livet. Även han drog instinktivt tillbaka handen när det gjorde ont. Som människa kunde även han känna ångest och gråta.

Hur mycket svårare måste det inte ha varit att möta frestelsen i vännens skepnad: Petrus...började motsäga honom...Detta skall aldrig hända dig (Matt.16:22).

Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: Gå bort från mig Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.(Matt.16:23)

Petrus hade med all säkerhet bara goda avsikter. Ändå bemöter Kristus honom med orden: Gå bort från mig Satan! , samma ord som Han använt mot djävulen själv. Varför?

Vi lär oss idag alla ord och goda råd som är i strid med Guds Ord och ordning härstammar, oavsett vem som framför dem, inte från Gud, utan från djävulen.  Omedvetet hade Petrus för ett ögonblick blivit ett djävulens språkrör, endast en kort stund efter att Kristus förklarat Petri bekännelse till Gudasonen som klippan Kyrkan skulle byggas på.(Matt.16:13-20).

Lärjungarna hade varit samlade och Petrus hade bekänt Kristus som den levande Gudens son. Kristus hade sagt till Petrus: kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. (v.17)

Detta händer alltså i verserna innan dagens text, i samma kapitel i Matteusevangeliet.

Nu är situationen förändad. Samme Petrus verkar med sina ord vilja locka Kristus bort ifrån lydnadens väg. Hur kunde han, Petrus, vars bekännelse nyss angetts som Kyrkans grundval, uttala ord som med sin förrädiska kraft hotade omkullkasta Kristi lydnads väg, ord som idag av Kristus bemöts: Gå bort från mig Satan! ? Svaret är: därför att Petrus hämtade sina ord, inte ifrån Guds Ord utan ifrån det mänskliga. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar (v.23).

Idag lär vi oss att oss att, vad gäller vårt kristna liv och vårt leverne, aldrig bygga på människor, och lita på människor, utan bara bygga på Ordet, bibelordet, Guds Ord. Apostlafursten Petrus blev ett redskap för den Onde att framföra en frestelse till Kristus själv, att avvika från Vägen.

Den Onde använder varje dag och varje stund otaliga redskap  och språkrör för att med lögner och halvsanningar för oss bort från sanningen och Vägen: radio, TV, tidningar, skolkamrater, arbetskamrater, släktingar och vänner. Det kan till och med handla om seriösa kristna i våra egna sammanhang, som en gång haft en bekännelse byggd på Klippan, men som av olika skäl, även med välmenande motiv, hemfallit åt människotankar, mänskliga  resonemang och öronkittlande humanism. Men framförallt genom oss själva, genom djävulens bundsförvant i oss, den gamle Adam, den medfödda syndanaturen, köttet. Ständigt viskar han till oss.  I alla miljöer vi rör oss i: på skolan, på jobbet, på fritiden, ja t om bland våra vänner i vår egen kyrka.

Men vi ska hålla oss till Kristus