Rädsla

Rädsla är känslan av oro och att vara omskakad på grund av närvaron av en verklig eller inbillad fara, ondska eller smärta. Rädsla är skräck, ängslan, fasa, fruktan, bävan eller oro.

Det finns olika typer av rädsla, förlamande rädsla; när man är så rädd att man inte vet vad man ska göra, beskyddande rädsla; när man känner en fara så att man beslutar sig för att handla för att försvara sig på ett korrekt sätt eller irrationell rädsla; när den rädsla man känner inte motsvara den fara man tror man utsätts för.

Vi är rädda för olika saker. Man kan var rädd för djur man tror är farliga, rädd för människor för att man är oroar sig för att göra bort sig, rädd för krig, rädd för fiender, rädd för döden, rädd för problem, rädd för det okända, rädd för begränsningar, för höjd eller djup och rädd för hur andra skall handla.

Kan rädsla vara synd? Ja, rädsla kan vara synd, om man inte har något att vara rädd för; så att man spiller tid och energi på inbillningar, när man är rädd för att man inte litar på Gud, när rädslan grundas på att man inte tror.

Aposteln Johannes talar om rädsla och kärlek. Rädsla eller kärlek sammanfattar allt vad olika sorts religiositet handlar om.

”I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1Joh. 4:17 - 19)

Bibeln talar om rädsla för Gud. Det finns två olika typer av fruktan för Gud. Man kan vara rädd för Gud, så att man inte älskar honom, utan upplever honom som ett hot, som en hämnare. Men det finns också en något som kallas gudsfruktan. Gudsfruktan har inte med skräck att göra, gudsfruktan är en vördnad, en beundran för Guds upphöjdhet och helighet. Sann gudsfruktan släpper inte taget om Guds godhet och barmhärtighet, utan älskar Gud samtidigt som man vördar Honom. Men det är inte det vi menar när vi talar om rädsla för Gud som synd.

Det finns människor som varken fruktar eller älskar Gud, det är förhärdade syndare, det är människor som både distansierat sig från sin egen synd och från Guds helighet och kärlek. Det finns människor som enbart fruktar Gud, en sådan fruktan kan leda dem till insikt om den egna synden och behovet av nåd, men rädslan i sig själv för ingen till närmare kännedom om Gud. Det finns människor som både är rädda för Gud och älskar Gud. Man är tvehågade, man är inte säker på var man har Gud, men någonstans tror man att Gud är kärleksfull. Den fjärde kategorin människor är de som älskar Gud och inte är rädda för honom. Kärleken har, som Johannes säger, drivit ut rädslan.

Johannes var själv ett exempel på hur kärleken kan driva ut rädslan. Johannes hade flytt när tempelvakterna kom för att gripa Jesus i Getsame. Han var så rädd att han lämnade linneskjortan kvar och flydde naken (Mark. 14: 51, 52).

Men när budskapet om Kristi uppståndelse nådde lärjungarna, så var han så ivrig att se in i graven att han spurtade förbi Petrus (Joh. 20: 3, 4). Johannes kallade sig själv ”den lärjunge Jesus älskade”, men eftervälden har kallat honom kärlekens apostel för att ingen av apostlarna skriver mer om kärlek än Johannes. Johannes själv ville bara tala om Guds kärlek till honom, men eftervärlden talar om Johannes kärlek.

Johannes skrev i sitt första brev:
 

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.