Gå iväg, med den frid du fått

"En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska." Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Simon svarade: "Mästare, säg det." "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"  Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt." Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.  Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."  Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?" Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid." (Lukas 7: 36ff)

Kristus skickar iväg henne: Gå i frid! Varför finns dessa ord? Kunde inte berättelsen slutat med att hon stannade vid Kristi fötter?
 
Det är viktigt för oss att lära oss att "nåden får fötter". Nåden kommer till oss med evangelium och så strömmar den ut i våra liv. Vi kan vilja stanna hos Kristus. Men han vill inte att den gåva han givit oss ska stanna. Guds pånyttfödande nåd är som en gnista Gud ger oss i hjärtat, en gnista som i världen ska bli till en hel skogsbrand.
 
Kristendomen är inget evigt navelskådande. Det är händer och fötter. Kärleken tar sin början vid Kristi fötter. Men sen sänds vi ut: gå! Du har fått Kristi kärlek, låt den också lysa ut i din omgivning till bröder och systrar, till alla medmänniskor.
 
Vi kommer alla ihåg Förklaringsberget. Petrus hade så gärna

velat bygga hyddor åt Moses, Elia och Jesus (Matt.17:4) Det är gott för oss att vara här. Men det var aldrig meningen att den himmelska visionen skulle bli till ett kloster av inneslutenhet. Gå! När Jesus botat en besatt man blev han så glad att han ville följa med Jesus, men det var inte meningen:
 
"Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig" Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom.(Mark.5:19,20)
 
Kristus skickar iväg kvinnan med orden: Gå i frid! Nu skulle hon gå hem, det hus som kanske varit ett syndens näste skulle nu bli ett hus av välsignelse och rättfärdighet. Nu skulle hon inte längre var känd som synderskan, hon skulle som en Kristi lärjunge lysa som ett ljus i mörkret i sin omgivning. Hennes liv var ett vittnesbörd, inte om syndens makt, utan om nådens makt. En nåd som upprättar och helar trasiga människor.
 
Ständigt skulle hon minnas att Kristus sagt: din synd är förlåten! Och detta underbara evangelium ville hon sprida vidare i sin omgivning.
 
Nåden får händer och fötter hos oss. Den samaritiska kvinnan blev så glad över evangelium, att hon glömmer vattenkrukan vid brunnen för att springa och berätta för alla om den Jesus som undfår syndare.
 
Gud give att det blev så även för oss. Vi har läst evangeliet. Detta budskap lägger han inte bara i våra hjärtan utan även i våra händer, våra fötter  och vår mun. Gå i frid!
 
Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen .Den som tror och blir döpt skall vara frälst.(Mark.16:15,16)
 
När den aronitiska välsignelsen ljuder vid gudstjänstens slut: Herren give dig sin frid! Då är meningen att vi ska ta med oss denna frid hem, och ut i vardagens kärlekstjänst. Så att vi troget tjänar i våra kall: i skolan, på arbetet, på fritiden, i
familjen. Ja, överallt.