Han är uppstånden, han är inte här

När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galiléen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er." Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade. ( Mark. 16:1 - 8)

Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome var alla kvinnor som följt Jesus och hört hans undervisning. Det var till en början inte en särskilt glädjande söndag. Det var inte ens högtidsdag på den tiden, utan den första dagen i veckan, ungefär som på en måndag för oss. Det var därför de gick på en söndag. De skulle ju gå iväg för att utföra ett arbete. De skulle göra det sista arbetet de kunde göra för sin Mästare, när sabbaten judarnas vilodag var över.

Jesus hade de sett var verkligt död. Han hade gett upp andan på korset (Matt. 27:50), de romerska soldaterna hade drivit in ett spjut i sidan på honom för att försäkra sig om att han var verkligen var död, och som ett solklart tecken hade blod och vatten runnit ur honom (Joh. 19:35). Sedan hade man fått ta ner honom. Josef av Aritmatea hade gett honom en grav i en utgrävd grotta i ett berg. Där hade man lagt honom och Josef hade gett honom en första balsamering med kryddor som lindades mellan linnebindlar. Vi vet ungefär hur en judisk klippgrav ser ut, eftersom några sådana finnas bevarade i och runt Jerusalem. Man rullar en stor cylinderformade sten framför gravöppningen i ett spår. Så hade man gjort och eftersom det fanns ett intresse hos judarna att kunna bevara kunskapen om att han var verkligt död, så hade man sett till att försegla den med Pilatus eget sigill och sätta en romersk vaktstyrka,

Idag kanske man ger den döde en fin kista med marmorgravsten och blommor. På den tiden kunde bland judarna en sista hedersbevisning vara att man smorde den döda kroppen med kryddor, som en sorts balsamering. Det var därför kvinnorna gav sig iväg.

De kom för att lärjungarna var alldeles för rädda för att ge sig ut. De var rädda för att möta samma öde som Jesus. Att vara vid graven är ett sätt att bearbeta sorgen. De kände de att allt de hade levt för under tre år, hade tagits ifrån dem.

”Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"

Vad förväntade sig dessa kvinnor när de gick iväg? De förväntade sig att finna en kropp. De hade glömt bort ett praktiskt problem som kunde göra att deras vandring varit helt förgäves. Framför graven hade den enorma stenen rullats. Tre kvinnor räckte inte för att rulla bort den.

Men de vänder inte tillbaka. Det måste lösa sig på något sätt! Hur snabba är inte vi att ge upp, när något stort och tung tornar up sig för våra ögon. Har vi tänkt på att Gud kanske har en helt annan lösning på problemet än vi själva kan klura ut?

”Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.”

De hade sett neråt, kanske hade de stirrat i backen fyllda av gråt och sorg och med bekymret med stenen i tankarna. Nu ser de upp, och se ser att stenen är bortrullad.

Så, de går in i graven. De får nu se en ängel i graven, en himmelsk ljusgestalt.

”och de blev mycket förskräckta.”

Varför blir de rädda? Borde de inte bli glada?

Nej innan vi får höra evangelium skapar inte Guds och änglars närvaro glädje, utan fruktan, därför att vi är syndare och Gud är helig.

När Gud närmade sig Adam och Eva efter syndafallet gömde de sig för att de var rädda. När Jakob vaknade upp eftersom Gudsvision så insåg han att han var i Guds närvaro, och blev rädd. När Moses står ansikte mot ansikte med Gud när han nalkas den brinnande busken blir han rädd.

Men ängeln säger att kvinnorna inte behövde vara rädda.

”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här.”

Ängeln hade redan konfronterat människor den morgonen. Vi läser hos Matteus om vad som hänt tidigare på morgonen:

”Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.” (Matt 28:2-4)

Till dessa romerska soldater sade änglarna inte att de inte skulle vara rädda. Men varför hade kvinnorna till skillnad från dem inte anledning att vara rädda?

Ängeln säger:

”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste.”

Ängeln var Jesu sändebud. Det är honom ni söker. Han som är korsfäst och uppstånden. Ni är hans. Därför, var inte förskräckta.

Budskapet om den korsfäste och uppståndne också i sig ett fridens budskap.

Kristus hade ställts inför två olika mänskliga domstolar, det judiska stora rådet och den sekulära rätten: Pontus Pilatus tribun. Båda dessa hade avfärdat hans anspråk på att vara Guds Son. Båda dessa hade sökt skydda graven från intrång. En sten hade rullats för ingång. Pilatus sigill hade satts på graven, en romersk vaktstyrka bestående av sexton vältränade soldater hade satts framför graven.

Nu ligger de som döda på marken och stenen har välts över ända av en ängel, varför?

”Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här”

De sekulära och religiösa myndigheterna hade underkänt Jesu anspråk på att vara Guds Son. Uppståndelsen är Guds eget bevis på att han var och är Guds evige Son. Skriften säger att han: ”genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda” (Rom. 1:4)

Uppståndelsen visar att Guds alla löften är sanna. Evangelierna slutar inte med berättelsen om Jesu död och begravning. De slutar inte med sorg och förtvivlad. Evangelierna slutar med budskapet om en uppstånden Frälsare:

”Han är uppstånden, han är inte här”

Uppståndelsen bevisar att allt han sade var sant.

Ängeln i graven hade ett enda uppdrag: att berätta att Jesus, samme Jesus som de hade sett varit korsfäst, och som de sett läggas i graven, nu är uppstånden. Hans uppgift var inte att öppna graven för att Jesus skulle kunna går ur den.

Hans uppgift var att öppna graven för att visa kvinnorna att Jesus redan gått ur graven.

”Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.”

Och på platsen låg bindlarna. Johannes berättar vad de fick se. Linnebindlarna låg inte kastade i en hög, utan ihoprullade, och huvudduken för sig. Josef av Aritmatea hade smord med kryddor redan på fredagen. Nu hade de stelnat, vilket gjorde att om någon tagit kroppen ur bindlarna, så hade man varit tvungen att skära upp dem., Men nu låg de ordnade, ihoprullade och huvudduken där Jesus hade legat, eftersom Jesus med sin gudamänskliga kropp gått genom bindlarna, precis som han gick genom dörren när lärjungarna senare var samlade bakom låsta dörrar. På samma sätt som han på påskdagsmorgonen hade gått genom stenen.