Aposteln Thomas hade inte varit med vid Jesu besök och de andra lärjungarnas försäkran: "Vi har sett Herren," räckte inte för honom. För Thomas räckte det inte ens med att se, han måste känna. Åtta dagar senare skulle han få chansen.
"Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: 'Frid vare mer er.' Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!' Thomas svarade honom: 'Min Herre och min Gud'." (Joh 20:26-28).
Det sägs att man kan få religiösa fanatiker att tro vad som helst och det är nog sant. Med religiös fanatism, hjärntvätt och en stark ledare, kan vilka som helst manipuleras.
Men i lärjungarnas rum, bakom de låsta dörrarna satt inga religiösa fanatiker, med rödblommig kinder och glänsande ögon, tvärtom. De var livrädda för judarna, de väntade inte på Kristus.
När Maria från Magdala gråtande lutade sig in i graven förväntade hon sig inte någon uppstånden Kristus. Hon tror inte när jordbävningen dånade och när hon ser den tomma gravplatsen. Hon är mest bekymrad över var de kan ha lagt kroppen. När hon väl får möta Honom tror hon inte ens då. Inte förrän Han tilltalar henne vid namn, på det där personliga sättet som Han alltid gjorde under sina vandringar, så förstår hon: det är Han, Kristus.
När hon skulle vittna om vad hon sett för lärjungarna så möts hon inte av någon godtrogenhet. Vi läser hos Markus:
"När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick och berättade för de andra, men inte heller de blev trodda." (Mark. 16:11-13).
Lukas skriver:
"det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem." (Luk. 24:11).
Nej, lärjungarna var inga lättlurade religiösa fanatiker. Det enda
som kunde övertyga dem var klara fasta bevis. De varken ville eller vågade tro.
Aposteln Thomas ter sig ganska lik 2000-talets kritiska skeptiker:
"Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (v. 25).
Inget mindre än en uppstånden Kristus kunde övertyga lärjungarna, och Han gjorde det. Därför firar vi påsk. Kristus kom till de sina, för att visa att Han var uppstånden. Han kom inte till Pilatus, eller till fariséerna. Han kom till lärjungarna, till Thomas, till Petrus och alla de som var Hans. Därför är vi glada över Kristi uppståndelse. Han har inte bara dött på korset för oss, Han har uppstått och besegrat döden och lever för evigt.
Även en tvivlande Thomas möter Han, och Thomas tillbeder Kristus med orden: "Min Herre och min Gud."
Vi ser hur milt och kärleksfullt Kristus bemöter sina rädda och tvivlande lärjungar. Han tröstar och uppmuntrar. Han hälsar de med frid och bemöter de med allvar och kärlek. Thomas är för Kristus inget nytt kyrkotuktsfall, utan ett älskat barn, ett litet vilset får som Han tar sig an, och tar sig tid till.
Han överser inte med tvivlet, men Han talar med honom för att hjälpa honom tillrätta.
Vi har inte Kristus hos oss idag i fysisk bemärkelse, men vi har fått apostlarnas ord för att vi ska tro. Vi läser:
"dessa (tecken) har blivit nedskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn." (Joh 20: 31).
Tvivel och otro kan möta även Guds barn idag. Men då skall vi söka hjälpen på rätt ställe. Inte i känslor och upplevelser, inte i vårt inre eller i gärningar. Kristus har lämnat kvar sina dyra skatter till Kyrkan och församlingen, till lärjungarna, de troende. Vi har fått himmelrikets nycklar.
Han ville lämna dem hos de sina innan han for upp. För att vi inte skulle vända oss någon annanstans, utan söka nåden, och visheten hos dem som förvaltar nycklamakten, Kyrkan och församlingen. Vi har fått dopet, nattvarden och avlösningen för att dessa nådens medel skulle göra oss vissa om att vi är Guds barn i kraft av Hans försoning. Men framförallt har Han givit oss sitt dyrbara Ord, Bibeln. Apostlarnas och profeternas Ord har nedskrivits med ett syfte: "för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn." (Joh 20: 31).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar