Pennina var övertygad om att hon ”hade sitt på det torra” med alla sina söner och döttrar. Men Gud vill inte att vi skall ha vår trygghet i något jordiskt. Att slå sig till ro med något jordiskt, att ha sin stolthet och ära i mänsklig kraft är fåfängt. Inget vi äger kan vi skryta om. Allt som vi har kommer ur hans hand och det kan han lika gärna kräva tillbaka. Har vi då inte vår trygghet i Gud, så har vi ingenting kvar.
Den ödmjuka vissheten ägde Hanna, hon säger:
”Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun. Ty HERREN är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna. Hjältarnas bågar är sönderbrutna, men de stapplande rustar sig med kraft. De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma föder sju barn, men den som fick många söner tynar bort. HERREN dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. HERREN gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.” (1 Sam. 2)
Gud visar sin makt båda när han ger och när han tar, som vi sjunger i Lina Sandells sång: ”Vad han tar och vad han giver, samme Fader han förbliver och han mål är blott det ena, barnets sanna väl allena”.
När Gud tar något bort från oss, så är det ibland just för att vi har trygghet, vår stolthet, vår glädje i det jordiska istället för Gud.
Gud säger genom profeten Jeremia:
”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig.” (Jer. 9:23, 24)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar