Kärlek är att bry sig

Kärlek är att bry sig om en annan människa. Att ha sitt hjärta hos en annan. Inte bara rent känslomässigt, utan också rent praktisk, så att man är beredd att göra allt för den andres bästa.

Det är inte säkert att den som uppfattas som snäll och undfallande är särskilt kärleksfull, han eller hon kanske inte älskar överhuvudtaget.  Den som gör allt man säger, kanske inte orkar säga emot för att slippa allt tjat. Eller helt enkelt inte bryr sig. 

”Vilka snälla föräldrar du har som låter dig vara uppe hela natten och gå vart du vill!”. Jovisst, föräldrarna kanske fullkomligt struntar i sitt barn, kanske inte älskar det överhuvudtaget. Tänk på det ni barn, när föräldrarna säger ”nej”. Det är oftast inte för att vara dumma , utan just för att de älskar.

Och låt oss alla, även vuxna, tänka, när en syster eller broder förmanar oss för något: hade han eller hon inte älskat, så hade han eller hon inte brytt sig. Kärlek är att bry sig, att vilja sina systrars och bröders bästa, att offra sig för varandra. Det är att visa omtanke, att trösta och uppmuntra, men också förmana. 

Det kostar att orka gå efter det förlorade fåret, det fodrar kärlek att ta sig tid att prata den tillrätta som är på fel väg. Det allra enklaste, köttets väg, det smidigaste, är att ingenting göra, att tänka att allt löser sig av sig själv.