Det vinnande laget ?

Alla vill vara med i det vinnande laget. Om man vet vilka fotbollspelare som är bäst så vill man vara med i det laget, om man fick välja.  När man väljer ut spelare inför en match, så tänker man kanske: ”Om jag får spela tillsammans med hon eller han, då vet jag att det kommer att gå bra. De spelar bra, då kommer det nog gå bra.”

Genom dopet är vi förenade med Gud i kraft av Kristi försoning. Vi hör ihop med Gud, vi är genom tron Guds barn, medborgare i himmelriket, levande stenar i Guds tempelbygge, medborgare i Guds eviga rike.

Gud är ju störst och starkast. Och så tänker vi lätt: ”Är jag med i det vinnande laget, så borde det gå bra för mig, på livets alla områden. Det är ju ett faktum att Gud regerar och styr allt. Och är jag på Guds sida, så borde han vara med mig på livets alla områden. ” Det är så frestande att förenkla allting. Och även om man inte klart ut tänker att Gud nog ska hjälpa oss igenom allting, lätt som en plätt, så tänker man ofta att han nog borde göra det. Och går något fel i det jordiska, så har det med Gud att göra. Gud skulle ju ställa upp! Han är med i mitt lag!

Det kanske låter väldigt barnsligt och oskyldigt att tänka så. Men den tro som hela tiden måste se bekräftelse på att Gud är med i samma i yttre saker, i allt som sker runt omkring oss i vardagen, i alla svårigheter och motgångar, när jag är ledsen, när jobbet går trögt, när jag känner mig deppad, när jag blir sjuk, när jag inte får det jag vill ha, när jag blir ensam - den tron kan lätt ramla omkull när något riktigt svårt inträffar. Och så står man där med näven i luften och anklagar Gud.

Men glömmer att Gud kanske ändå var med. Att Gud ändå ville ha med mig i det vinnande laget, fast jag fick sitta i utvisningsbåset större delen av matchen. Man glömmer kanske att man inte får segern förrän vi är i himmelen. Man glömmer att detta att jag snubblade och gjorde illa mig, inte berodde på att Gud tappat greppet om mig, utan faktiskt var hans sätt att hålla mig kvar. Man ser bara fem meter framför sig, man ser inte att Gud kan ha högre syften som jag kanske aldrig förstår här i livet, men som jag kommer att förstå på andra sidan.

Att vara i det vinnande laget, att vara på Guds sida, i den här hårda matchen som livet innebär, betyder inte, att vi inte kommer att gråta mycket, att vi inte kommer att ha ont, att vi inte snubblar både en och två gånger.