Ett nytt bud

”det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta  gamla bud är ordet som ni har hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er.” (1 Joh. 2:7,8)

Han säger inte vilket bud han menar. Men alla visste att han syftade på kärleksbudet. Kristus hade ju sagt:

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh.13:34, 35)

I en mening var det inte ett nytt bud. Gud hade sagt genom profeten Moses 3000 år tidigare:

”Du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos. 19:18)

I en annan mening är kärleksbudet alltid nytt. Vi är inte födda in i Guds rike av naturen. I världen förstår vi aldrig riktigt vad sann kärlek egentligen handlar om. Ingen förstår av naturen hur mycket Gud älskar och av naturen kan vi inte, hur mycket vi än försöker, pressa fram den gudomliga kärlek som är född av Gud. ”Vi älskar” säger aposteln Johannes ”därför att han först har älskat oss” (1 Joh.4:19). ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.” (1 Joh.3:16)

I den meningen blir kärleksbudet nytt. Det förkroppsligas i Kristi eget liv. Kristus blir den förste och ende människa som lever ut en fullkomlig kärlek. När vi skådar Honom i hans lydnad, lidande och i hans korsdöd, så blir kärleksbudet nytt för våra ögon. Något sådant har vi aldrig sett förut.

Om vi vill veta hur sann kristen kärlek ser ut, se Kristus.  Sann kärlek är att offra sig, att ge av sig själv för medmänniskan, för brodern och systern. Det är att inte tänka på sitt eget bästa, utan andras