Kung David utbrister:
”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, vad är då en människa?” (Ps. 8:4,5)
Hur kan vi annat än frukta honom när vi ser storheten i Hans skapelse?
Vi har skäl att frukta Gud när vi tänker på hur han valde sitt folk. Gud säger genom profeten Moses:
”Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör HERREN, din Gud. Ändå var det just dina fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.” ( 5 Mos 10:14,15)
Detta är det fullkomligt obegripliga. Han hade skapat allting, men det folk efter Abrahams, Isaks och Jakobs ätt som Gud utvalde hade inget företräde framför andra folk sett på hur de var och hur de levde. Ingenting i dem själva motiverade Gud. Han hade gjort allt, ändå var det er, ni av Israels stam Gud utvalde till att vara hans folk. Guds val av folk, vilja att bevara och makt att hållas fast vid det, enligt sin egen vilja, bör gripa oss alla av fruktan inför Guds helighet och outgrundliga rådslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar