När vi står under en stjärnklar himmel, när vi blickar ut över en enorm fjällravin, skådar ut över landskapet från ett högt berg så grips vi av en överväldigande känsla, ett genomströmmande intryck av storhet, vi ser och upplever något som vi anar att våra sinnen aldrig helt kan ta in. Och mitt i detta hav av mäktighet, av majestät och överväldigande storhet är vi själva, som vi nyss upplevde som universums centrum, så små och sköra. Något av detta avspeglar den människa som fruktar Gud. Något av detta är en skugga av människan inför Guds helighet. Inför Honom blir vi överväldigade och står förstummade i förundran.
Vi fruktar Gud för vem han är. Gud säger genom profeten Moses:
”Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan.” (5 Mos. 10:17)
Vi fruktar Gud för vad han gör. Gud säger genom profeten Moses:
”Han är din berömmelse, han är din Gud, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.” (5 Mos.10: 14)
Moses ger oss skäl varför vi bör stå inför Gud i fruktan eller hänförelse.
”Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör HERREN, din Gud”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar