Fariseerna trodde att frälsningen till en viss del grundades i deras egen vilja och goda drift. Det är därför vi märker vilka motsättningar det blir mellan Jesus och fariseerna i evangelierna.
Kristus säger idag:
”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.” (Markus 7: 6, 7)
Det är lätt för oss att säga:
”Ja, så illa var det verkligen med fariseerna!”
Det är svårare att säga:
”Ja, så illa är det verkligen med oss!”
Svårast är det nog att säga:
”Ja, så illa är det verkligen med mig!”
Men också vi frestas ständigt att lita på vår egen förmåga. Vi kan tro att vår gudsfruktan och vår rättfärdighet är ganska bra när vi gör de där yttre handlingarna, när vi håller en del människobud, när vi lyder så att det syns på ytan.
När vi plockar upp ett äpple med ett maskhål i sig, så är det inte sällan folk tror att masken ätit sig in utifrån. Men sanningen är att när äppelträdet blommade så lades maskäggen i äppelblomman. Masken föds i äpplets kärna och äter sig ut.
Kristus säger idag:
”Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
Det är lättare att skrapa på ytan, än att gå till kärnan. Det är lättare att följa en ritual, att lyda några enkla regler än att bli född på nytt, att erkänna att man är en syndare och tro att Gud är nådig för Kristi skull. Men det är alltid en frestelse, att upphäva Guds bud för människostadgars skull.
Kristi avslöjande ord manar oss till omvändelse. Att vi vänder oss till Guds förlåtande kärlek i Kristus, att vi slutar att förlita oss på egen förmåga. Religion kan ibland bli ett sätt att fly ifrån sann kristen tro.
Jesus vänder sig emot uppfattningen att man kan rena sig utifrån och in. Reningen finns hos Kristus.
Skriften säger:
”På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.” (Sak. 13: 1)
”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1Joh. 1: 7)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar