söndag 31 juli 2011

Ljuser lyser genom Guds barn


Med Kristus kommer det fullkomligt nya.  En gammal tidsålder byts ut mot den nya och slutgiltiga. Dörren till det nya är Kristus själv. Med Honom kommer den nya tidsåldern både i våra liv och i världshistorien. Ja, genom Kristus upplever vi redan här i tiden en försmak av evigheten. Johannes skriver:

”Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.” (1 Joh. 2:8)

Det sanna ljuset Kristus har kommit till Guds sanna barn, det lyser i dem, och såvitt ljuset Kristus lyser i dem, så lyser också kärleken genom dem.

Det måste vara så, förklarar Johannes.

Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon”. (1 Joh 2: 9-11)

Ett nytt bud


”det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta  gamla bud är ordet som ni har hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er.” (1 Joh. 2:7,8)

Han säger inte vilket bud han menar. Men alla visste att han syftade på kärleksbudet. Kristus hade ju sagt:

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh.13:34, 35)

I en mening var det inte ett nytt bud. Gud hade sagt genom profeten Moses 3000 år tidigare:

”Du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos. 19:18)

I en annan mening är kärleksbudet alltid nytt. Vi är inte födda in i Guds rike av naturen. I världen förstår vi aldrig riktigt vad sann kärlek egentligen handlar om. Ingen förstår av naturen hur mycket Gud älskar och av naturen kan vi inte, hur mycket vi än försöker, pressa fram den gudomliga kärlek som är född av Gud. ”Vi älskar” säger aposteln Johannes ”därför att han först har älskat oss” (1 Joh.4:19). ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.” (1 Joh.3:16)

I den meningen blir kärleksbudet nytt. Det förkroppsligas i Kristi eget liv. Kristus blir den förste och ende människa som lever ut en fullkomlig kärlek. När vi skådar Honom i hans lydnad, lidande och i hans korsdöd, så blir kärleksbudet nytt för våra ögon. Något sådant har vi aldrig sett förut.

Om vi vill veta hur sann kristen kärlek ser ut, se Kristus.  Sann kärlek är att offra sig, att ge av sig själv för medmänniskan, för brodern och systern. Det är att inte tänka på sitt eget bästa, utan andras

lördag 30 juli 2011

Sann kärlek är inte liberal, utan varnar för falsk lära


Kristi församling är som en jättestor familj. Eftersom Gud är vår Fader, är vi alla syskon med varandra och vi är skyldiga att älska varandra, oavsett hur lika eller olika vi är, oavsett om vi drar jämt med varandra eller ej. Allt sånt överser vi med. Vi är ju syskon.

”Mina älskade” säger Johannes med den kärlek som är beredd att göra allting för syskonen i Kristus, inte en kärlek som är liberal och undfallen. Inte en kärlek som struntar i läroskillnader och synd.  Det ser vi tydligt i Johannes andra och tredje brev. Samme kärlekens apostel manar här församlingarna att sky den falska läran och de falska lärarna som pesten (2 Joh. v.7-11, 3 Joh. 9-11).

måndag 25 juli 2011

Kärlek är att bry sig

Kärlek är att bry sig om en annan människa. Att ha sitt hjärta hos en annan. Inte bara rent känslomässigt, utan också rent praktisk, så att man är beredd att göra allt för den andres bästa.

Det är inte säkert att den som uppfattas som snäll och undfallande är särskilt kärleksfull, han eller hon kanske inte älskar överhuvudtaget.  Den som gör allt man säger, kanske inte orkar säga emot för att slippa allt tjat. Eller helt enkelt inte bryr sig. 

Vilka snälla föräldrar du har som låter dig vara uppe hela natten och gå vart du vill!”. Jovisst, föräldrarna kanske fullkomligt struntar i sitt barn, kanske inte älskar det överhuvudtaget. Tänk på det ni barn, när föräldrarna säger ”nej”. Det är oftast inte för att vara dumma , utan just för att de älskar.

Och låt oss alla, även vuxna, tänka, när en syster eller broder förmanar oss för något: hade han eller hon inte älskat, så hade han eller hon inte brytt sig. Kärlek är att bry sig, att vilja sina systrars och bröders bästa, att offra sig för varandra. Det är att visa omtanke, att trösta och uppmuntra, men också förmana. 

Det kostar att orka gå efter det förlorade fåret, det fodrar kärlek att ta sig tid att prata den tillrätta som är på fel väg. Det allra enklaste, köttets väg, det smidigaste, är att ingenting göra, att tänka att allt löser sig av sig själv.

söndag 24 juli 2011

Är kärleksfull lika med snäll?


Mina älskade”, inleder den åldrade aposteln Johannes sitt första brev.  Han tilltalar också brevets mottagare ”mina barn” och ”mina älskade barn”.  Sådan var han, Johannes, som fått namnet ”kärlekens apostel”.

Kärlek är det ju populärt att tala om idag. Men vi ska veta att den kristna kärleken inte är synonym med världens uttunnade begrepp ”kärlek” som man sprider omkring sig, ofta utan att mena något med det. Kärlek är för dem, världens människor, oftast bara en skön känsla. Men kärleken i Bibeln är väldigt praktisk och dessutom sann. ”[kärleken] har sin glädje i sanningen” säger aposteln Paulus i sitt lov till kärleken (1 Kor.13:6).

Kärleken i Bibeln är inte synonym med vårt svenska ord ”snällhet”. Det är inte säkert man är kärleksfull i biblisk mening för att man är snäll eller liberal. En person som gör allt du vill och låter dig få vad du vill, kanske uppfattas som snäll, men är han kärleksfull? En förälder som ger barnet så mycket godis det vill ha och låter det få vara uppe hur länge det vill på kvällarna, kanske uppfattas som snäll av andra barn. Men så särskilt kärleksfullt är det inte, efter alla tandläkarebesök och när man märker att barnet blir trött i skolan.

lördag 23 juli 2011

Kärlek eller lydnad för Guds bud?

Sann Gudsfruktan är inte bara en relation till Gud. Den tar sig också uttryck i handling. När den föds i våra hjärtan genom tron på att Gud förlåter synd för Kristi skull, så börjar vi också älska och tjäna Honom.

Gud uppmanar oss idag genom profeten Moses:

”Vad begär HERREN, din Gud av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag idag ger dig för att det skall gå dig väl.” (5 Mos. 10: 12, 13)

Fruktan för Gud leder oss till att vi lyder hans bud. Somliga har velat spela ut kärleken till Gud mot lydnad för hans bud, som om kärleken bara var en diffus känsla och inget hade med lydnad att göra.

Men Gud uppmanar sitt folk

att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller HERRENS bud och hans stadgar

Kärleken tar sig uttryck i lydnad för Guds bud. Kärleken är inte en overksam klump Gud placerat i våra hjärtan, kärleken Gud givit oss driver oss att lyda Guds bud, driver oss lyda kärleksbudet, driver oss att älska, genom att lyda budorden. Gud säger genom aposteln Johannes:

Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Min älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” (1 Joh. 4:7-11)

fredag 22 juli 2011

Hur blir man gudfruktig?


Någon kanske säger:

Jag tror allt detta om Gud, att han är den han säger han är och vad han gjort, men jag erfar inte denna heliga fruktan, denna överväldigande känsla av vördnad,  andakt,  beundran och förundran.”

Så kan det mycket väl vara, eftersom vi är förmörkade av synd, precis som Israels folk var. Därför säger Gud genom profeten Moses:

Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.” (5 Mos. 10:16)

Även troende kan vara hårdnackade och grumliga i sin andliga syn. Det är inte bara så att vi kan vara, ofta är vi det. Vi vill vandra våra egna vägar och tänka efter vårt eget huvud. Vi glömmer bort att begrunda vem Gud är och vad han gjort för oss. Moses hade förvarnat Guds folk att när de en gång var i det förlovade landet så skulle de se på allt de hade och tänka att deras egna händer hade gett dem allt detta, när det i själva verket var gåvor ur Guds nådefulla händer.

Därför uppmanade han dem att inte bara vara omskurna till kroppen, utan också i sina hjärtan, att frigöra stoltheten och egensinnigheten, hjärtats förhud, så att inget kunde gömmas inför den heliga Guden.

Blottade inför Gud ser vi vilka vi är och vem Gud är, när vi inser att vi ingenting har i oss själva och att vi har allt i honom; att bli av med det som bygger upp vårt ego, det som hindrar oss från att skåda och se Gud och hans väldiga gärningar för oss. Det gör vi när vi i bön och andakt begrundar Hans heliga Ord, när vi i ödmjukhet tänker på Kristus när vi tar emot det heliga Sakramentet. Det är så våra hjärtan blir omskurna, det är så sann Gudsfruktan börjar spira återigen i våra mörka hjärtan.

onsdag 20 juli 2011

Förundras över Guds obegripliga nåd och kärlek !

Gud kunde dömt en syndig värld efter Adams synd, men han gjorde det inte. Han hade av evighet bestämt att sända sin Son att dö för alla människors synder på korset och köpa hela människosläktet fri, att frikänna dem, att rättfärdigförklara dem i kraft av Kristi blod på korset. Inget hos människan motiverade honom. Inget utom hans kärlek och hans eget beslut.

Gud var inte skyldig att ge någon människa evangelium. Ändå låter han oss höra orden om att Kristus Guds Sons blod renar från all synd, att vi är friköpta genom honom, att vi har förlåtelse genom att han spikades på korset i vårt ställe.

Den som idag hör detta för första gången, eller med nya öron, har också han eller hon nåtts av Guds obegripliga nåd. Han lät dig inte höra det för att han är partisk, för att du förtjänade det, utan enligt sin egen vilja. Och genom sitt Ord verkar Hans helige Ande och drar och lockar dig att tro och förtrösta på att det Kristus har vunnit för alla, också är ditt eget. Kristus är din Frälsare! Tro det, lita på det, förtrösta på att Han tar emot dig sådan du är, genom Kristi kors!

Det bör fylla Guds eget folk, Kristi sanna Kyrka, Kristi lilla hjord, med en helig fruktan för Gud, att han av evighet inte bara skapat oss, utan också i sitt eget rådslut utvalt oss. Av evighet bestämde han att förvandla våra hårda, otacksamma och likgiltiga hjärtan till hjärtan som fruktar och älskar Gud.

Frukta Gud för Hans val av folk och individer


Av alla folk på jorden, varför valde Gud Abrahams, Isaks och Jakobs ätt att bära uppenbarelsen fram till den dag Kristus kom? Varför valde Gud detta olydiga, otacksamma och hårdnackade folk?

I det sjunde kapitlet säger Gud genom profeten Moses:

Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ” (5 Mos. 7:7)

Gud eviga val retar vår lagiska natur. Guds rättvisa fodrar väl att han väger människor på våg och väljer efter oss, och inte efter sig själv! Men just detta mänskliga måttstock-stänkande är ett tänkande som vill föra ner Gud till mänsklig nivå. Men Gud är upphöjd. Gud visar han är den som bör fruktas när han handlar enligt sin egen vilja.

Vi kan inte muta Gud. I texten läser vi:

”Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor” (v.17)

Gud säger genom aposteln Paulus om Jakob och Esau:

Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.” (Rom. 9:11,12)

Vi kan inte förstå Guds eviga utkorelse. Men vi kan inför den heliga Guden falla ner i fruktan och förundran. Gud är upphöjd.

Bilden är hämtad från http://www.free-pictures-photos.com