En tynande veke

"Han skall utbreda rätten bland hednafolken. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka."(Jesaja 42: 2, 3)

Vi kommer alla ihåg äktenskapsbryterskan i evangelierna. Hon var ett brutet strå och en tynande veke. När Jesus mötte henne var hon på väg att bli stenad av människor som var snabba att döma. Men Kristus gjorde inte det. Hans ord påminde männen om deras egen synd. Vi är alla syndare. Han upprättade henne genom förlåtelsen, utan att minska ner problemet, och tillade:

"Gå, och synda inte mer." (Joh. 8:11)

I Matteusevangeliets 12: e kapitel läser vi om hur Kristus mitt i synagogan på en sabbat botar en man med förtvinad hand (Matt. 12:9-13). I den fariseiska lagtolkningen (mischna) var botandet ett arbete och därför ett brott mot sabbatsbudet. Han visste om fariséernas reaktion.

Den lagreligiösa religionen brydde sig mer om principer utan grund i Skriften än den stackars mannen. Religiösa människopåfund krossar brutna strån och släcker tynande vekar. Men Kristus helade det brutna strået och den tynande veken. Och Matteus kommenterar i samma kapitel att just Jesajas profetia om Herrens tjänare som upprättar på sitt milda och ödmjuka sätt, går i uppfyllelse genom Kristus (Matt 12:15-21)