"[Kristus] skall utbreda rätten bland hednafolken. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka."(Jesaja 42: 2, 3)
Hur var det med Petrus? Vi minns Petrus som en impulsiv man. Det var en person som inte alltid kunde hålla tyst, fast han borde, och var tyst när han inte borde vara tyst. Han hade följt sin Herre och Frälsare Kristus, suttit vid hans fötter och tagit emot undervisning under tre år.
I medgångens dagar hade han stolt deklarerat:
”Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." (Matt. 26:33)
Men det var precis det han gjorde. Inte för en romersk överhöghet, inte för den judiska tempelvakten, han förnekar sin Frälsare tre gånger inför en enkel tjänstflicka vid kolelden utanför Kaifas hus (Luk.22:54ff.)
”Och han gick ut och grät bittert.” (Luk. 22:62) Kände han sig annat än värdelös och misslyckad?
Men efter uppståndelsen är Petrus inte bortglömd. Kristus säger till mariorna vid graven :
”Gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus. ”(Mark. 16:7)
Kanske nämner han Petrus särskilt, helt enkelt för att han skämdes för mycket för att våga vara med de andra lärjungarna vid just detta tillfälle.
Senare vid stranden frågar Kristus Petrus gånger om han älskar sin Frälsare. Och varje gång han svarar så ger han honom uppdraget att ta hand om fåren, att vara en herde. Vi kanske skulle ha tänkt att Petrus vore den minst lämplige.
Men Gud tänker annorlunda:
”Det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.” (1Kor. 1:28, 29)
Kristus tog det brutna strået och gjorde det helt. Kristus tog Petrus och gjorde av förnekaren en av historiens största bekännare. På pingstdagen leder Petrus mäktiga predikan till att tre tusen själar förs in i Guds rike (Apg. 2).
Än idag tar Gud brutna strån, gör dem hela och använder dem i sin tjänst. Han låter tynande vekar brinna med en klar låga till välsignelse för en fallen mänsklighet.
Det var därför Kristus gick hela vägen till korset. Det var därför han kom till vår värld för att offra sin kropp och sitt blod på korsets trä. För att människor som du och jag skulle hitta hem till Gud. För att vi skulle förstå att det finns förlåtelse, att förlåtelsen är vunnen en gång för alla.
Denna förlåtelse får vi förkunna och räcka ut genom evangelium i Ord och sakrament.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar