Ett brutet strå

"Han skall utbreda rätten bland hednafolken. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka."(Jesaja 42: 2, 3)

De judiska barnen gick ofta ut på stranden för att leka. Där fanns gott om grova vasstrån. Man skar ner dem, karvade ur dem och gjorde fina flöjter. Det fanns gott om vass och inte alla var perfekta. Kom man över ett brutet strå, kanske man knäckte det på mitten och kastade bort det som skräp. Man ville ha ett bra och fint strå eller rör, så att man kunde spela fint.

Ordet ”brutet” används av Jesaja och andra profeter för att tala om människor med betryck. Det används också när man talar om misströstan. Man har upplevt tider i livet som gjort att man känt sig betryckt, tröstlös, ja bruten och knäckt.

Varför krossar han inte ett brutet strå? Det fanns ju tusentals andra? För barnen på stranden var ju inte ett strå viktigt som förresten inte dög någonting till.

"Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka."

På den tiden hade man inga elektriska lampor eller lysrör. Man hade små lerbehållare med en liten veke av linne som stack upp. Dessa lampor fyllde man med olja och tände veken. Men, med tiden kunde veken torka eller brännas ut. Då brann den inte ordentligt, utan det rykte lite om den. Man blåste ut lågan, klippte av den dåliga veken och drog fram nytt linne.

Men han blåser inte ut en tynande veke. Har vi inte många "utbrända" kristna, om man får använda ett så slitet uttryck? Vi har alla brunnit med en tynande låga ibland. Gud säger att han inte skall krossa ett brutet rör eller släcka en tynande veke.

Finns inte ibland oss människor som känner sig nedslagna, misslyckade, utanför, problemmänniskor, människor som inte lever upp till andras förväntningar? Många är snabba att avfärda dem, men det gör inte Jesus.