Moses tredje fel: hans brist på tro

Det tredje problemet med Moses var brist på tro. Han hade sett Guds finger i de mesta fantastiska underverken när Gud sände de tio plågorna över Egypten, när vattnet stod som murar på båda sidor när Israel tågade genom Röda Havet och när Gud talade till honom i den brinnande busken.

Men i 4 Mos 20 befinner sig Moses i en situation som krävde att Gud agerade snabbt och ofelbart. Risken var annars att folket stenade honom. I Refidim för många år sedan hade det funkat med att slå på klippan med staven. Han förlitar sig på sin erfarenhet, istället för att göra det märkliga Gud befaller honom idag, nämligen att tala till klippan.

Det är ett tydligt tecken på otro och tvivel när vi höjer vår egen erfarenhet över Guds Ord och löfte.

På samma sätt kan församlingen och vi som enskilda kristna resonera. Men Guds Ord och löfte säger att Kristus vandrar vid vår sida.

Guds apostel Paulus säger:

”Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose. Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” (1Kor. 10:1 - 4)

Vi kan inte se Kristus. Det är inte säkert att vi känner, upplever eller förstår Guds under och makt. Men han har gett oss sitt Ord och löfte. Han har gett oss evangelium i Ord och sakrament. Och han har lovat.

”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” (Hebr. 13:5) 

Låt oss hålla fast vid det, till den dag vi får tåga in i det himmelska Kanaan.