Gud är skriver kung David:
”mitt bergfäste, min
borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min
frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som räddar mig
från våldet.” ((2 Sam 22:2)
Det
är han, vad som än händer med Guds barn. Hade David inte burit den vissheten
med sig, så hade han gett upp för länge sedan.
Hur tar en liten herdepojke det
när kung Saul kastar sitt spjut mot honom medan han lugnt sitter och spelar på
sin harpa? Om han inte visste att Gud var på hans sida, så gav han upp.
Låt
oss inte ge upp. Gud är inte bara en Gud som är stor och mäktig. Han är en Gud
som hör bön. Till honom får vi be, hur illa det än ser ut.
Kung
David säger :
”Till HERREN, den högtlovade, ropar jag, och
från mina fiender blir jag räddad. Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar
förskräckte mig. Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig. I min
nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han
min röst, mitt rop nådde hans öron.” (2 Sam 22:4ff.)
Gud
vill inte att vi bara ska konstatera att han hjälper och frälsar oss, han vill
att vi ska be, ropa och åkalla honom. Jesus säger inte bara: ”ni ska få, det
skall öppnas för er”.
Han
säger:
”Bed och ni skall få,
sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och som
ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren
öppnas.”
(Matt. 7:7, 8)
Därför
säger David:
”Till HERREN, den högtlovade, ropar jag…I min
nöd åkallade jag HERREN…Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde
hans öron.” (v.4, 7)
Låt
oss precis som David tacka och lova Gud för allt han ger, och låt oss också be
att han ger oss.
Profeten
Jesaja säger:
”HERRENS hand är inte
för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet så att han ej
kan frälsa”
(Jes. 59:1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar