Inte skylla från sig

Jag ska ta upp ett tredje sätt att förneka sin skuld.
 

Det är den klassiska Adam-ursäkten. När Gud gick tillrätta med Adam och Eva om den första synden i Eden, så svarar Adam: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." (1 Mos 3: 12) 

Han skyller ifrån sig istället för att ta sitt eget ansvar. Jag blev frestad av någon annan. Det förklarar kanske, men det ursäktar inte att jag föll.

Vad som händer när man minskar ner eller försöker trycka undan sina synder är att man bedrar sig själv. Man tror kanske till slut på sin egen lögn. Man kanske tror att man inte syndar när man i verkligheten gör det. Ordspråksboken frågar:

”Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"? (Ords 20:9) 

Synd är allvarligt och skadligt, men det är inte ovanligt eller något som bara drabbar vissa.

Det allvarliga med att förringa eller förneka synd är inte bara att man ljuger för sig själv, det är också att man påstår att Gud ljuger. Om Guds lag säger att något vi gör är synd och vi säger att det inte gör någonting, att det inte var så farligt eller att det ingenting var, då säger vi i verkligheten att Gud ljuger.

Johannes säger 

”Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” (1 Joh 1: 10)

Skriften säger:

”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig.” (4 Mos 23: 19)

Så vad ska vi göra när någon synd plågar oss?

Bibeln svarar:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1: 9)