”David sjöng till HERREN denna sång, när
HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. Han sade:
’HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts
klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min
frälsare, du som räddar mig från våldet.
Till HERREN, den
högtlovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad. Dödens vågor
omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror föll över mig. I min nöd åkallade jag HERREN, till min Gud ropade
jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron’.” (2 Sam. 22:1-7)
I
texten ser David tillbaka på sitt liv och sammanfattar det. Han är
troligen gammal när han skriver denna lovsång som också finns i gamla
testamentets sångbok, Psaltaren (Ps.18:1f.). I nästa kapitel får vi läsa Davids
sista ord.
Det
är spännande att läsa om Davids liv. Han var Israels störste kung. Många krig
fick David utkämpa mot Israels fiender, och det gick mycket bra. Under hans tid
lyckades man besegra filistéerna som plågat Guds folk under en lång tid. Israel
besegrade också många andra fiender och blev en stark kungamakt. Det var
viktigt att Israel lyckades hålla Gudsfolkets fiender utanför det förlovade
landets gränser, för att Guds folk Israel inte skulle upplösas av avgudadyrkan
och omoral. I det gamla förbundet styrde Gud ett folk inom ett lands gränser.
Men
i det nya förbundet härskar Kristus i sin Kyrka genom evangelium i Ord och
sakrament. Det nya förbundet har inga landsgränser, utan består av alla dem som
håller sig till Abrahams tro, alla dem som tror på Kristus, att han framburit
ett fullkomligt offer inför Gud för alla våra synder. Det nya förbundet har
inga jordiska vapen.
"Vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." (Ef 6: 12)
"Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord." (Ef 6: 17)
"Vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." (Ef 6: 12)
"Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord." (Ef 6: 17)
Men
ändå har Guds folk i det nya förbundet samma hotbild. Också vi hotas av att
upplösas av omvärldens omoral, av falska läror och förfalskningar av Guds Ord.
Därför är det viktigt att vi med Guds Ord som vapen tillsammans försöker hålla
den falska läran utanför församlingen. Tillsammans får vi påminna varandra om
det dyra evangelium Gud gett oss och förmana och trösta varandra för att bevara
budskapet oförfalskat fram till Kristi återkomst i härlighet.
Den
nit kung David visade i sin kamp för Israel och mot landets fiender, samma nit
skall vi visa i vår kamp för att behålla Guds rena Ord och sakrament i vår
mitt.
Guds
vrede drabbade kung Saul så att han så småningom förlorade kronan, därför att
han kompromissade och inte utplånade alla amalekiter (1 Sam 15). På samma sätt kan Guds vrede drabba oss om vi
tillåter och accepterar lite, lite av surdegen, lite av synd i lära eller
leverne i vår mitt.
Vi
syndar alla, men det är skillnad när vi syndar, ångrar oss och bekämpar synden,
kontra att man syndar och sedan försvarar synden, accepterar den, slätar över
den eller rycker på axlarna inför den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar