Vad det är som bär, genom allt

”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.” (Hebr 11: 13-16)

Vad är det som bär när allt känns hopplöst ut? Vad är det som ger styrka att fortsätta när man ser bara svaghet i sig själv? Det är frågor som Hebr 11 svarar på. Författaren har innan texten nämnt hur Abel genom tron bar fick ”vittnesbördet om att han var rättfärdig” (Hebr 11: 4), ändå dödades han av sin bror Kain. 

På samma sätt var det tron som gjorde att Hanok fick ta en genväg hem till Gud, dock utan att möta döden (Hebr 11:6). Den judekristna församlingen visste inget om framtiden, och påminns om Noa som inte hade sett vad som skulle hända, men byggde ändå på arken på grund av vad Gud sagt, och var rättfärdig genom tron (Hebr. 11:7). Abraham ”begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” (Hebr 11: 8) Han och Sara litade på löftena, men framförallt ”väntade [de] på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.” (Hebr 11: 10).

Vad skulle församlingen som Hebreerbrevets författare skriver till tänka på i den situation de befann sig i? De

skulle tänka på bibelns fäder, patriarker och profeter.

”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.” (Hebr 11: 13-14)

Vi har också ännu inte allting i vår hand. Vi lever i en trasig värld, fylld av synd, ondska, lögn och falskhet, fylld av smärta, misslyckanden och ensamhet. Precis som den judekristna församlingen är vi en liten församling i en kontext som inte känner Kristus, och där mäktiga religiösa grupper lockar med glitter och glans.

Men vi har också som gamla testamentets heliga, genom Ordet, skådat landet i fjärran, vårt hemland, och Johannes förklarar om alla troende att [Gud] ”skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Uppb 21: 4) ”De skall se hans ansikte” (Uppb 22: 4) Det sker när vi skiljs från detta livet eller när vår Frälsare Kristus kommer åter.