Den tredje givaren

”Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i

den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på." (Mark 12: 41-44)

Änkans gåva blir en vacker skugga av den tredje givaren i dagens text. Hon gav allt hon ägde, hon gav frivilligt och inte för att imponera på någon.

Den tredje givaren, kanske någon säger. Är det inte bara två givare i dagens text: de rika och den fattiga änkan?

Har man missat den tredje givaren i dagens text, så missar man kristendomen helt och hållet.

Bibeln lär att ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.” ( Joh 3: 16)

Han gav allt, han gav sig själv. Därför att han älskade oss.

”Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.” (Ef 5: 2)

Vi alla har en skuld inför Gud, därför att vi brutit mot hans lag. Vi har alla syndat mot hans bud, framförallt för att vi inte med hela våra hjärtan älskat Gud och våra medmänniskor.

Den skulden kan vi inte betala igen, hur mycket vi än försöker.

Profeten Esra skriver:

”Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen.” (Esra 9: 6)

Men Jesus Kristus Guds Son gjorde det vi inte kunde göra. Han betalade vår skuld inför Gud genom att på korset dö i vårt ställe. Han är vår ställföreträdare.

”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.” ( 1 Pet 2: 24)

Det betyder att genom honom äger vi syndernas förlåtelse och rättfärdighet inför Gud. När vi tror på honom får vi lita på att vi är Guds barn. Genom dopet har han gett oss alla dessa skatter. När Ordet säger till oss att vi är förlåtna så får vi lita på att det verkligen gäller inför Gud. Genom nattvarden försäkrar han oss gång på gång att hans kropp är utgiven för oss och hans blod är utgjutet för oss.

Den störste givaren är han som talar i dagens text. Det är Jesus själv. Och när vi hör att vi är förlåtna inför Gud, så fylls vi av tacksamhet. Då får vi göra som änkan i dagens text. Ge tillbaka till Gud. Framförallt ger vi Gud våra hjärtan, vår lydnad. Men vi ska också ge av våra tillgångar, så att Guds rike, Guds församling kan fortsätta att verka i vår mörka värld.

Bibeln lär:

”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1 Joh 4: 19)

”Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” (1 Joh 4: 9-11)