Församlingen i Smyrna, en förebild för en kyrka i förföljelse

Jesus sade:

”Skriv till församlingens ängel i Smyrna:

Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.” (Uppenbarelseboken 2:8ff)

Texten är ett av de sju sändebreven som Kristus dikterar för aposteln Johannes på Patmos till olika församlingar i mindre Asien, nuvarande Turkiet.

I sändebreven förklarar Kristus vilka problem de olika församlingarna hade och anger hur de borde förändra sig, för att bestå till slutet. Det är väldigt spännande att läsa de olika sändebreven, när man tänker på att det handlar om verkliga historiska församlingar, precis som våra församlingar, och hur intresserad Kristus är av hur det fungerar i olika församlingar.

Kristus lyfter både fram det bra och dåliga i församlingarna. Det är bara två församlingar som egentligen godkänns fullständigt. Den ena församlingen är den som är belägen i staden Filadelfia och den andra är den som är beläggen i

staden Smyrna.

Texten är alltså Kristi ord till församlingen i Smyrna. Staden Smyrna, som numera heter Izmir och är belägen i västra Turkiet, var en betydelsefull stad med ungefär 100 000 invånare på aposteln Johannes tid. Den var den näst viktigaste staden efter Efesus, som låg bara ungefär fem och en halv mil söderut. Staden var mycket vacker med en enorm amfiteater som rymde 20 000 besökare. Man hade flera tempel till olika grekiska gudar, som dyrkades bredvid kejsaren.

I denna blomstrande handelsstad fanns en kristen församling som kämpade för sin existens. Man led svårt av förföljelsen. Brevet var en tröst i det lidande församlingen gick igenom.

Kristus säger idag till Smyrna och till dig och mig:

”Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen” (Uppb. 2: 8)

Den kristna Kyrkan led svår förföljels från de hedniska romarna, under sammanlagt tio kejsare, från Nero till Diocletiaus, mellan åren 64 till 313.

Romarna hade sett med misstänksamhet på de kristna, för att de, som den romerske historieskrivaren Suetonius säger, var en grupp människor som var hatade för sina styggelser som följde en ny och olycksbringande vidskepelse. Men motivet till förföljelsen fick kejsar Nero när han lade skulden för branden i Rom på de kristna år 64. Så småningom fick de ännu en anledning att förfölja de kristna; när dessa vägrade att tillbe kejsarens genius, hans själ kan man säga.

Men i texten nämns också en förföljelse från judarnas sida. Kanske var det så att judarna samverkade med romarna för att skapa problem för de kristna. Vi ser ju ett exempel på det i Apg 13 när Paulus och Barnabas i Antiokia vinner en hel mängd hedningar för Kristus. Vi läser:

”judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.” (Apg 13: 50)

Samma sak hände när Paulus kom för att predika i Ikonium:

”hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem.” (Apg 14: 5)

Mönstret upprepas också när de kommer till Tessalonika (Apg 17: 5) och Berea (17: 13).

Till de förföljda, kanske fängslade och torterade i Smyrna presenterar sig Kristus som den ” den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen”.

Kristus är den evige Guden, han far varit av evighet och kommer att förbli i evighet. Honom var de troende i Smyrna förenad med. Vilken tröst var det inte för de troende som riskerade att dödas att påminnas att deras Frälsare var död och har fått liv igen. Vet vi det, då vet vi också att döden inte är det sista ordet för oss heller, som vi sjunger i psalmen:
”Min Jesus lever, jag skall leva,

Mitt huvud seger vunnit har.

För nöd och död jag ej skall bäva,

Ty Jesus makten från dem tar.

Jag rädes ej för död och dom:

Han uppstått har, hans grav är tom.”

Till och med Jesus Guds egen Son mötte lidande, förkastelse och förföljelse från människor. Församlingen i Smyrna skulle följa hans spår, är Kristi tröst, och även följa honom genom den mörka tunneln till seger och triumf, till evigt liv och härlighet.