Löftet om upprättelse genom Jesus Kristus

Gud skapade världen och satte de första människorna Adam och Eva i ett lyckligt paradis. Men det förblev inte lyckligt. Inte för att Gud inte ville att människorna skulle vara lyckliga, utan för att människan bröt mot Guds vilja, vände sig bort från Guds Lag. Därför förblev inte lyckan på jorden, den fullkomliga lyckan. Människan hade vänt Gud ryggen, flytt från honom, och mörkret föll tungt. Döden kom in i Guds rena värld och ondskan, hatet och egoismen.

Det viktiga var inte längre att älska Gud av hela sitt hjärta, utan att själva bli som Gud. Och är vårt jag det viktigaste, vad betyder då Gud och våra medmänniskor?

"Lyssna till ditt eget hjärta! Förverkliga dig själv! Det viktiga är att det känns rätt! Ta plats!"

Känns det igen? Javisst. Ormen talade inte bara till Adam och Eva, han fortsätter att tala till oss idag och tala genom andra människor, i lite olika ordalag.

Något som få människor hör idag är orden ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av allt ditt förstånd och din nästa som dig själv."

Adam sträckte ut sin hand, tog emot frukten från kunskapens träd av Eva och valde därigenom att sätta den ondes vilja före Guds vilja. Och mörkret flyttade in i mänsklighetens själ.

Adams synd är startpunkten för all ondska i världen, allt hat, alla krig, svälten, elakheten, orättvisorna, lögnaktigheten, omoralen, sjukdom, lidande och död.

Men Gud lämnade inte Adam i detta tillstånd. Han gav honom ett löfte: Kvinnans avkomma skall krossa ormens huvud (1 Mos. 3:15). En avkomling till endast en kvinna d.v.s. en jungfrufödd skall besegra den onde. Ondskan skall få ett slut.

När Adam och Evas förste son dödade sin bror, så kanske Eva tänkte. När kommer han? Varför kommer han inte som Gud hade lovat?

Trodde Noa att det var slut på ondskan när Gud dränkte en hel värld förutom hans egen familj i den stora syndafloden som täckte hela världen? Han förstod nog att det inte hjälpte att utplåna alla andra människor när han själv en kort tid efter floden söp sig full och i ruset låg blottad i sitt tält inför sin sons och sin sonsons åsyn (1 Mos.9:21-24).

Synden satt inte i vissa människor på utsidan, utan i alla människor på insidan, i hjärtat, även dem som kallades Guds barn. Och även efter floden kom lockelsen att bli stor i egen kraft. Man ville bygga ett stort torn upp till himlen i Babel.

Gud upprepade det löfte han gett till Eva när han lovade Abraham: "I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade." (1 Mos.22:18)

Abraham fick en son med sin hustru Sara som Gud hade lovat. Men blev alla släkten välsignade genom Isak? Nej. Också Isak fick samma löfte. Rebeckas mor och bror säger om Rebecka, Isaks hustru: "din avkomma skall inta sina fienders portar" (1 Mos.24:60)

Syftade de på Isaks son Jakob?

Nej, i en dröm om natten i Betel får Jakob samma löfte: "genom din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade" (1 Mos.28:14)

När Jakob blir gammal så flyttar han till Egypten tillsammans med alla sina sönder. Josef har fått en hög ställning i landet. Men inte heller här ser vi att alla släkten blir välsignad genom Jakobs son. Innan Jakob dör så välsignar han alla sin sina tolv söner. Till Juda säger han: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga. Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod." (1 Mos. 49:10, 11)

Avkomman som först lovats Eva, sedan Abraham, Isak och Jakob skall vara en kung.

Under de århundraden och årtusenden som gick, hur ofta tror ni att Guds folk frågade sig: "När kommer han? Varför kommer han inte som Gud hade lovat? "

Men hela tiden ser välsignelsen ut att vara begränsad till Israels tolv stammar. De förslavas i Egypten, men förs ut genom profeten Moses. Gud ger dem landet Israel.

Det folk som Gud utvalde var otrogen mot den Gud som utvalt dem. Därför faller straffdomen över Israel. Först förs Nordisrael 722 f. Kr. i fångenskap i Assyrien och sedan förs Sydisrael i fångenskap i Babylon. Templet förstörs tre gånger. Och staden ödeläggs till sist år 70.

Men också detta hade profeterna förutsagt:

”Se, Herren, HERREN Sebaot skall hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna skall fällas, de höga träden störta ner. Han skall fälla snårskogen med järn, och Libanon skall falla för den Mäktige. Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt. Över honom skall HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN.” (Jes 10:33-11:2)

När Israel ockuperades av romarna år 52 f. kr. så fanns det förstås många som frågade:

”När kommer han? Varför kommer han inte som Gud hade lovat? ”

Men det fanns också de som i stillhet väntade på Guds löfte.

Skriften berättar om den tiden:

”På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.” (Luk. 2:25 )

Så föds han då till sist i Betlehem, han som i rakt ledstigande led var avkomma till Abraham, Isak, Jakob, Isai och David.

Och när Simeon håller den nyfödde Frälsaren i sin händer ropar han:

"Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel." (Luk. 2:29-32)

Han kom och gjorde det han hade lovat de två första människorna: Adam och Eva. Han besegrade den onde,

genom att ta på sig alla människors synder på korset och straffas för dem. Genom honom, genom hans laglydnad, genom hans blod och kors är våra synder förlåtna.

”Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. ” (Hebr.2:14, 15)

”Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.” (1Joh.3: 8)