”Medan
vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var
inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske
vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin
kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu
var syndare.” (Rom 5: 6-8)
Om
människor bedyrar sin kärlek till oss har det inte alltid så mycket
värde. Mänsklig kärlek felar ofta, den är svag och bristfull.
Ibland handlar mänskliga kärleksbedyranden om att vinna egna
fördelar och att snärja någon.
Men Guds kärlek felar aldrig, den är alltid uppriktigt och allvarligt menad och den är inte uttryckt i poesi eller rosor, utan skriven med Kristi blod som bläck. Den säger:”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” (Rom 5: 8)
Men Guds kärlek felar aldrig, den är alltid uppriktigt och allvarligt menad och den är inte uttryckt i poesi eller rosor, utan skriven med Kristi blod som bläck. Den säger:”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” (Rom 5: 8)
Det
var vi som borde dö, på grund av vår synd och skuld. Men Kristus
dog istället för oss, för att vi skulle äga evigt liv och
fullkomlig rättfärdighet.
Låt
oss nu fundera på vad denna Guds stora kärlek gör med oss. Jesus
är inne på den frågan i Luk 7: 47 när han säger till fariseen
Simeon om synderskan vid Jesu fötter: ”Hon
har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon
visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar
litet."
Om
vi inte ser våra synder som ett stort problem, om vi nästan inte
förstår hur illa ställt det är med oss invärtes, då betyder
förlåtelsen
inte så mycket heller. Det blir en liten förlåtelse
om ens någon alls, från Guds sida. Och då blir vårt gensvar på
Guds kärlek inte heller så stort.
Men
om vi inser att vi ingenting förtjänar, utan får allt av nåd, då
fylls våra hjärtan av tacksamhet och kärlek för hans stora kärlek
och förlåtelse.
Aposteln
Johannes skriver:
”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1 Joh 4: 19)
”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1 Joh 4: 19)
Det
betyder att om vi ska växa i kärlek och lydnad, så handlar det
inte om att vi ska stirra på vår egen kärlek och lydnad, eller
tala mer om hur vi ska lyda, och hur vi ska älska, det handlar om
att se upp på ett kargt träkors, där Frälsarens ansikte tyngts
och sargats av en vass törnekrona. Det handlar om att se på
Kristus, hur Gud älskat oss så mycket att han sänt sin enfödde
Son. Ser vi det, så kommer Guds kärlek att skapas i våra hjärtan
som vänder sig till vår nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar