Rättfärdiggörelsen i Kristus tas emot genom tron

Även fast rättfärdiggörelsen omfattar alla människor så är den till nytta och glädje blott för den som tillägnar sig densamma i tro. Tron är den tomma handen som griper den gåva som Gud skänkt alla människor. Därför kallar Skriften den personliga tillägnelsen av den allmänna gåvan rättfärdiggörelse.

”Honom (Kristus) har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron.” (Rom 3: 25)

”Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.” (Apg 13: 38)

Men det är genom tron ensam, inte tron plus lydnaden, tron och gärningarna, tron och det rätta förhållningssättet, som den enskilde tillägnar sig rättfärdighetens gåva, rättfärdiggörelsen.

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef 2: 8-9) 

”Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.” (Rom 1:17)

”Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro

till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” (Gal 2: 16)

”Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” (Rom 3: 20)

”Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” (Rom 3: 28)

”Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” (Rom 4: 5)

”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.” (Gal 3: 11)

Konkordieformeln i de lutherska bekännelseskrifterna förklarar rättfärdiggörelsen genom tron:

”Om trons rättfärdighet inför Gud tro, lära och bekänna vi enhälligt i enlighet med den förut framställda sammanfattningen av vår kristna tro och bekännelse, att vi fattiga syndiga människor rättfärdiggöras inför Gud, d.v.s. avlösas och frikännas från alla synder och från den välförtjänta fördömelsen samt upptagas till barn och arvingar till det eviga livet utan någon vår egen "förtjänst eller värdighet" och utan alla föregående, närvarande och efterföljande gärningar av idel nåd endast och allenast för vår Herre Kristi hela förtjänsts skull och för hans fullkomliga lydnads, bittra lidandes, döds och uppståndelses skull, vilken lydnad tillräknas oss till rättfärdighet. Detta goda tillbjudes oss i det heliga evangeliets löftesord genom den helige Ande, och tron allena är det enda medel, varigenom vi kunna gripa, mottaga och tillägna oss det. Denna tro är en Guds gåva, varigenom vi i evangeliets ord rätt lära känna vår Frälsare och förtrösta på honom, att vi endast för hans lydnads skull av nåd hava syndernas förlåtelse, anses av Gud Fader såsom goda och rättfärdiga och bliva evigt saliga. Därför betyder det ett och detsamma, när Paulus säger, att vi bliva rättfärdiga "genom tron", Rom. 3, och att tron räknas oss till rättfärdighet, Rom. 4. Likaså, när han säger, att vi bliva rättfärdiga genom den ende medlaren Kristi lydnad, och att "genom ens rättfärdighet trons rättfärdiggörelse kom alla människor till del", Rom. 5. Ty tron gör rättfärdig, icke därför eller på grund därav att den är ett gott verk och en präktig dygd, utan därför att den i det heliga evangeliets löftesord griper och mottager Kristi förtjänst. Ty denna måste vi tillägna oss genom tron, om vi därigenom skola bli rättfärdiga. Den rättfärdighet, som inför Gud av idel nåd tillräknas tron eller de troende, är Kristi lydnad, lidande och uppståndelse, då han för oss tillfyllestgjort lagen och betalat för vår synd. Ty då Kristus icke blott är människa, utan Gud och människa i en oupplöslig person, är han, då han är lagens herre, lika litet underkastad lagen, som han för sin egen person måste lida och dö. Därför tillräknas oss till rättfärdighet icke blott den lydnad, som han visade i lidandet och döden, utan även den, att han frivilligt i vårt ställe underkastade sig lagen och med sin lydnad uppfyllde den, så att Gud för denna hans fullkomliga lydnads skull, som han i görande och lidande, i liv och död bevisade sin himmelske Fader till förmån för oss, förlåter oss synden, anser oss såsom goda och rättfärdiga och gör oss evigt saliga. Denna rättfärdighet tillbjudes oss av den helige Ande genom evangelium och i sakramenten, och den tillägna vi oss och mottaga genom tron. Därför hava de troende försoning med Gud, syndernas förlåtelse, Guds nåd, barnaskap och arvsrätt till det eviga livet.”¹

1 FC Sol Decl III: 9-16