Man och kvinna - lika och olika

Massmedia uppmärksammar då och då den så kallade kvinnodebatten, man talar om typiska kvinnoyrken och feminismens krav på delaktighet. Har den kristna tron något att säga om detta? Eller kan vi slött instämma i allt som media och olika propagandaorgan öser över oss?

Kristi apostlar undervisade i en tid av kvinnofientlig gnosticism. Gnosticismen var en sorts religionsblandning med rötter i platonismen. Denna läroströmmning lärde en skarp tudelning (dualism) mellan det synliga/materiella som var ont och det osynliga/andliga som var gott. Därför kunde Jesus inte ha blivit människa, han såg bara ut som människa (doketism) och han kunde inte heller vara född av en kvinna. Den synliga världen var inte skapad av Gud, utan en ond skapargud (demiurgen) hade frambringat det fysiska universum. Gnostikerna ansåg att kvinnan var en lägre varelse för att hon hade en direkt koppling till det fysiska genom barnafödandet. I det gnostiska Thomasevangeliet låter man den gnostiske Jesus säga till Maria från Magdala att hon måste bli en man för komma in i himmelriket.

Apostlarna predikade strängt mot den gnostiska villoläran. Kvinnan blir enligt kristendomen frälst på samma sätt som mannen och barnafödandet befläckar henne inte, utan tvärtom (1 Tim. 2:15). Kvinnan har inte ett lägre värde än mannen, inte heller skall slaven betraktas som lägre inför Gud: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal. 3:28).

 I en tid då kvinnors sexualitet exploateras i avklädda modeaffischer och genom pornografi, där kvinnan skall vara ett viljelöst redskap och objekt för mannens lustar, är det viktigt stryka under att makan har lika rätt till sin makes intimitet som maken till sin makas. Paulus skriver:

”Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.” 1Kor. 7:3, 4)

När det i media talas om att kvinnor får sämre betalt för samma yrke som män, får vi lyfta fram att Bibeln lär att det inte är könet utan arbetsinsatsen som ska vara utgångspunkt för lönen. Skriften säger: ”Arbetaren är värd sin lön.” (1Tim. 5:18)

I Sverige ges stora skatteintäkter åt dem som väljer att sända sina barn till den kommunala barnomsorgen. Men om en kvinna väljer att stanna hemma för att ta hand om barnen, så får hon inte en krona av detta. När en kommun ett år valde att avlöna till viss del även de som stannade hemma, så kallade man detta en ”kvinnofälla”. Det är ett exempel på det

feministiska kvinnoföraktet, ungefär som om arbetet med familjen var sämre. Bibeln säger inget om vilka yrken kvinnor får ha eller inte ha i samhället. Den säger inte heller något om hur stor eller liten del mannen ska ha i husbestyr och skötsel av barn. I den massmediala debatten lyftes karriärkvinnan fram på bekostnad av den mor som troget vårdar sin familj i hemmet. Man talar om hur viktigt det är att kvinnor också får inträde bland mansdominerade yrken. Även fast vi som kristna inte behöver ha något åsikt om kvinnors yrkesval i samhället, är det ändå beklagligt när kvinnor talar nedlåtande om andra kvinnor som offrar karriär för familj och hem. Det är kvinnoförakt. Den mor som ömt vårdar hem och familj, gör en minst lika stor insats som den som har förvärvsarbete, om inte större.

I den kristna familjen och församlingen har man och kvinna olika funktioner, inte på grund av olika värde, inte ens på grund av olika själsförmögenheter; kunskap, förstånd känsloliv etc. Det finns inget som säger att en kvinna inte har förmåga att predika offentligt eller vara huvud för sin familj. Men Bibeln lär: ”Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp.” (Ef. 5:22, 23) Det betyder att det är mannen som ska ta ansvar för och vara en herde för sin familj, i kärlek. Den lär att ”mannen [är] skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.” (Ef. 5:28) Att ha olika funktion i familj och församling är inte att ha olika värde, lika lite som en hand, ett huvud eller en fot har olika värde i en kropp. Alla behövs.

Kvinnan undervisar inte männen eller styr i församlingen. Inte för att hon inte har förmågan, utan därför att Gud inte gett henne den uppgiften. Detta bottnar inte i lägre värde, inte heller i någon lokal praxis i Korint eller Efesusförsamlingen. Detta bottnar i Guds skapelseordning: Gud säger genom aposteln Paulus: ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.” (1Tim. 2:12, 13) En kristen underordnar sig Guds bud, inte för att hon förstår det, eller kan förklara varför, utan helt enkelt för att Gud befallt detta i sitt Ord.

Lydnaden för Guds Ord är ett uttryck för kärleken till Gud och kärleken till Gud är ett gensvar på Guds kärlek till oss.

Skriften säger: ”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1Joh.4: 19) ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” (1Joh.4: 10, 11)